...efter mitt första OS. Och SN:s första i modern tid. Det var till sist så att det blev nej inför Aten 2004 då det var aktuellt senast.
Och visst, timmarna innan fredagskvällens SAK-flight mellan Heathrow och Stockholm är det allt annat än guldyra att skriva om. Inte ens en rejäl medaljfest.  Utanför den kretsen som vet en del om kanot är ett bra lopp och femteplats inget att hoppa jämfota för. Det gjorde inte heller Henrik och Markus. 
MEN jag och fotograf Fredrik Laaksonen fick förmånen att få avsluta ett års arbete med att dokumentera Henrik Nilssons OS-satsning på plats - och det är förstås ett minne för livet även om deras fullständiga oövervinnerliga look efter 650 meter inte var samma 100 meter senare.

* * *

Jag sitter i kanotens pressrum för att ha någonstans att skriva en sista artikel om den nästan två år långa OS-resan med Henrik Nilsson. Den kommer i lördagstidningen och eftersom den hölls mitt inne i OS-byn och Fredrik (på bilden nedan från inledningen av resan till Weymouth) har slitit på berömvärt bra utan ackreditering - och har fångat en rad fantastiska närvarobilder som inte flocken kring den mixade zonen och de från megatidningarna som åker ut i båten på morgonen och stannar där till det är slut.
Storyn med champagnegänget - dock inte föraren ska sägas - redan första timmarna i Weymouth är förstås oslagbar. De där herrarna hittade till sist Josefin Olsson, men vek av i precis fel ögonblick.
Men närvaromässigt finns det förstås finare ögonblick, som att han som absolut enda fotograf dittills lyckades bli insläppt som Henriks gäst i kanotisternas lilla olympiaby. En under hela mästerskapen påtagligt harmonisk Henrik och Markus var på väg in i boendet med Fredrik när vaktens nerver inte pallade riktigt.
Och så förstås de känslosamma ögonblicken när Henrik och Markus kom ut till sina familjer efter att ha tappat guldläget till femteplats (se den allra sista bilden i detta lilla bildspel som Fredrik fångade).

* * *

Trodde inte riktigt att jag skulle träffa Sveriges enda guldmedaljörer - om inte handbollsherrarna storskräller i morrn. Läste just på idogt arbetande SOK-presschefen Björn Folin utskick att Fredrik Lööf ska bära flaggan på avslutningen. Träffade ju på honom och Max Salminen ute i Weymouth.
Jäkligt positiv kille den där Lööf när han kom travande i mixade zonen ute i Weymouth.

* * *

Själv minnst jag faktiskt mest  när Henrik och Markus plötsligt nästan var lika heta som en Sverigematch i fotbolls-EM för svensk media. 
Kungen var där och beredd att skrika ut sitt berömda medaljvrål.
Aftonbladet var fem man nere vid Eton Dorney, att jämföra med noll på superviktiga VM i Szeged och noll vid pressträffen två dagar innan.
Leifby bloggade. På plats vad jag förstår! Simon Bank stod med reporterpennan och det var två extrareportar där förutom den trevliga killen som hade fått stå där vid mixade zonen hel veckan. 
Okej, att det var förmiddag och inget som hände uppe i MEGASTORA smeten som också kallas Olympic Village men de kan spåra när det luktar svenskt guld de där herrarna. Och nu var det snarare en guldstank än vittring efter 650 meter.
Jag ville gärna kompettera med en närvarobild och kolla lite vad som hände efter loppet och vid tv-intervjuerna förlorade ju platsen vid mixade zonens staket;
Inte trodde jag att man någon gång skulle få hugga sig fram eller avvakta att någon ungrare släppers in plats där han har stått hela dagen för att prata med svenska kanotister.
Kul!

* * *

Mest höljudda supportrarna som jag tråffade på under spelen var faktiskt varken ungerska kanotfans eller brittiska cykelsupportrar.
Mötte större delen av Irlands boxningsfans under på en tummelbanestation.
De var väl 200 i en klack med såväl tjejer, killar, män och kvinnor och...volket tryck.
Så fick de sitt guld senare på kvällen också - i damboxning. Lite som den där Cintanfilmen.

* * *

I går fick jag även vikariera som fotograf - och det verkar faktiskt som att Laaksonen har lyckats fixa till ett par av de drygt 200 (snabb motor det där...=) bilderna kommer förevigandet härpå sn.se om ett par timmar och i papperstidningen i morgon.
Klart är att Henkes goda humör - igen - och egna initiativ hjälpte till en hel del också.
Och så ville herr Nilson  testa kameran som  jag hade lånat med mig av fotograf Laaksonen (bevis på detta här nedan).
Till och med Henke, som har gjort tre OS innan varav ett i Atlanta, var imponerad av OS-byns storlek.
- Det är ju som en hel stad sa han när han kom ut på Plaza Café.
Jag kom in tidigt tack vare det mest välordnade hör i OS, snabbtåget mellan Kings Cross och Stratford som tar sju minuter - och har AC.
Tunnelbanan tar mera tid än man orkar tänka på - och håller finsk bastutemperatur på typ 65 grader.

* * *

Under mina få besök i London har det blivit VÄLDIGT MYCKET tid i tunnelbanan. Men man kan inte säga annat än att arrangemanget har varit grymt positivt med grymt mycket arrangörer och grymt mycket security - som givetvis var helt nödvändigt.
Liet märkligt kanske att den näst mest lättvindiga "flygplatskollen" av de 35 som jag hann bli utsatt för var när jag gled in i OS-byn.
Nummer ett i att kolla är förstås MI5-killen i Weymouth.
Nej, förresten, en vanlig soldat kollade härom dagen varenda söm i SN-ryggsäcken medan alla andra bara lät den passera efter att ha röntgats.

* * *

Den vecka som SN har varit på de olympiska spelen i London - som för min del mest handlade om Weymouth och Eton - har varit rätt jobbig logistisk med mycket väntande.
Men positiv personal gjorde det faktiskt extremt mycket lättare. Allra mest positiv och på av de nästa 100000 måste rimligen denna kille mitt i den två kilometer långa promenaden till Eton Dorney-stadion (kolla ytorna på bilden nedan).
Delad etta i alla fall (kolla bilden i tennisdomarstolen) då han verkade ha skaffat sig 10000 nya kompisar under veckorna med rodd och kanot.


* * *

Med all engelsk skräpmat, okej den extremt matintresserade Laaksonen fick med mig på en Jamie Oliver-trattoria nedanför ett köpcentrum (!) invid Shepherd's bush-stationen på röda linjen när jag väl hade väntat i 2,5 timme i OS-byn för att få ta de avslutande bilderna.
Jag har väl ondgjort mig över den linjen tidigare. Nu var det extra varmt. Bolt hade sprungit. 
Jag hade dessutom bara ätit två minikycklingwraps på internationella torgets enda kafé..
När jag stapplade upp vid stationen som ligger en bit bortom Notting Hill Gate blir till och med den stora matentusiasten - minns historierna från Ungern gourmetstad Szeged - Fredrik misstänksam när vi kommer upp i ett till synes stängt köpcentrum.
Det visade sig vara mer än sant att restaurangen, som var öppen och nästan fullbesatt, hade bra mat. Killar och tjejer på glid hade visst företräde att få jobb där och det var den GRYMMASTE trattoria som jag har ätit på - vill inte säga så lite.
Men sedan kommer den stora överraskningen.
Det finns typ 50 konkurrenter (!) längs ett stråk som i och för sig gav en tråkig inramning. Det mesta var lagom enkla ställen med grekisk eller italiensk inriktning - och vill man gå ut och äta i London är det förstås Shepherd's bush stället att åka till.

* * *

När jag ser sprintkanotisterna på K1 och K2 200 känns det så ruttet att det vassa svenska laget där det finns fyra sprintspecialister på herrsidan i världsklass inte får vara medan de som dubblerar har fritt fram.
Här måste det göras något.
Jag håller med SOK-chefen Stefan Lindeberg - Nyköpingsbon avslutar på söndag sitt som det ser ut sista sommarspel som truppledare - när han säger att de bästa i världen måste vara med i alla grenar. Det är för snålt tilltaget i kanot.
Detg blev jäkligt kostsamt att göra ett dåligt VM i Szeged för sprintrarna ska sägas. och så var Erik och Petter några centimeter bakom årets bästa kanot.
Ni vet ryssarna som fullständigt krossade på K2 200.
Jag tror att en K2:a med Schill och Petter skulle bli den snabbaste och den skulle kunna vara med och kriga om placeringarna 2-8 redan i årets OS-final om de hade fått ett år på sig att förbereda sig. 
Troligen skulle de hamna mot slutet i den skaran, grymt bra tyskar kom sist i OS-finalen, men de skulle vara med.
Precis på samma sätt slog OS-tvåan Portugal ut en handfull riktigt bra K2 1000-besättningar.
Får den publikfriande distansen vara kvar på programmet i Rio kommer Nyköopings KK:s Fredrik Schill, Vaxholms Petter Örström och Erik Svensson vara rätt givna medaljkandidater.
Då ska Sverige givetvis ha en K4:a med i leken också - bra gärna med Henrik Nilsson som "kapten" längst bak. Nu finns det både flera med potential och vilja från förbundet att ge dem möjligheter. SOK borde göra en K4-satsning mot Rio, så ska australiensare och slovaker få se...

* **

Då är det dags att ta sig till flygplatsen.
Jag missar de sista minuterna av handbollsrysaren. Stammisarna på den lilla, lilla kvarterspuben The Swan i ett radhuskvarter (det boende som ligger allra närmast kanotarenan i Eton) tittar förundrat på själva sporten när jag ber att få byta den brittiska nationalismen i tio minuter för lite handboll.
Men en sak var alla de extremt trevliga prickarna på The Swan överens om.
Bollen som rullade bakom ryggen var aldrig inne.
Skulle ni av någon outgrundlig anledning söka boende i Windsor/Eton kommer garanterat The Swan vara en upplevelse.
Nästan synd att jag tillbringade så extremt lite tid där, ägaren var grymt cykelintresserad och givetvis extremt avundsjuk dagen när jag var uppe och kollade velodromcykel.

* * *

En trafikolycka på motorvägen till Heathrow och en sjukt korrupt taxichaufför gjorde första delen av hemresan skakig.
Få svenska olympier på kvällsplanet till Stockholm.
Största stjärnan: Lisa Dahlkvist (trots allt näst bästa offensiva spelaren i fotbollslandslaget).
Näst största stjärnan: Pappa "Dala" Dahlkvist (trots allt landslagsmittback och den som värvade Gnesta FF-spelaren Christer Gustavsson till allsvenska Örebro SK)..

* * *

Givetvis finns det rejält mycket upplevelser och åsikter om de svenska insatserna som jag ska försöka sammanfatta i en kommentar i måndagstidningen.

* * *

Märkigt nog blir man ju lite mera avskuren från svenska insatser på plats med BBC:s medaljhamrande om britterna i öron och ögon och då man befinner sig mycket på inte helt centrala OS-orterna Eton och Weymouth.
Det finns faktiskt en del att ta igen på SVT play när vi kommer hem.

' ' '

Annars tackar jag de lite för få men desto mera trogna Sportbloggsläsarna för visat intresse under detta OS.
Förhoppningvis blir det ännu mera lokala atleter i Rio.

Då ska sprintkanotister som Fredrik Schill, Nyköpings KK, och David Johansson, Oxelösunds KK, kanske, kanske, kanske triathleten Ludwig Fleetwood och ytterligare ett par ryttare än Nyköpings- och ÖSLR-bördige Henrik von Eckerman (sedan länge med Söderköping och senare Tyskland som bas) vara med och konkurrera. 
Varför inte ett par kanotslalomkillar med supertalangen Erik Holmer i spetsen. Han åker på måndagen till Tjeckien för att få erfarenheter på seniorvärldscup och sedan är det JEM, mm, Rio kommer för tidigt för att slåss om medaljerna men Holmer skulle kunna bli en svensk kanotslalomstjärna som kan ta sig till flera olympiska spel.
De här spelen borde i alla fall ha uppfyllt sin slogan att inspirera en generation - inte minst hur hemmanationens Team GB efetr en trög start fick medaljerna att regna in efter en idiothård satsning.
Ska man vara med i Rio är det dags att börja träna rätt mycket mera redan nu...

...häpp!

Tomas Larsson