På
ett
halvår
hinner
man
glömma
hur
en
fredagskväll
med
IFK
handboll
kan
vara.
När
man
väl
är
på
plats
ingen
tar
det
inte
många
sekunder
att
bli
påmind
om
dess
sköna
ingredienser.
Låt
vara
att
en
helt
ny
klack
fanns
på
plats
och
gjorde
inramningen
till
något
av
ett
rekord
i
decibel.
Men
det
drag
som
är
runt
matcherna
finns
det
ingen
lagsport
i
omgivningen
som
kan
matcha.
Så
är
det
bara.
*
*
*
*
Matchen
då?
IFK
hade
inledningsvis
en
del
problem.
Men
med
8–1
i
inledningen
av
andra
akten
vek
gästerna
ner
sig
helt.
Det
hela
blev
en
promenadseger.
Själv
var
jag
mest
imponerad
av
Rikard
Ahlin.
Han
var
kanske
inte
helt
felfri
i
sitt
agerande.
Men
det
som
imponerar
är
att
han
har
en
motor
och
ett
hjärta
som
driver
detta
lag
framåt
med
outtröttlig
energi.
Både
i
anfall
och
försvar.
Och
ofta
dessutom
med
ett
illmarigt
leende.
*
*
*
*
Att
Amel
Suljevic
tagit
ett
stort
kliv
framåt
råder
heller
ingen
tvekam
om.
Med
mycket
finurlighet
skapar
han
skön
anfallsmagi.
Jag
är
övertygad
om
att
killar
som
Niklas
Fogelgren,
Viktor
Brofjord
och
Martin
Pettersson
och
kommer
att
visa
att
de
lärt
mycket
av
fjolårssäsongen
de
också.
*
*
*
*
Det
kändes
även
som
chefsideologerna
vid
sidan
om,
Jakob
Sundberg
och
Tommy
Dalin
snäppat
upp
i
sitt
matchcoachande.
Det
dök
upp
flera
smarta
små
detaljer
som
gladde,
den
man-manpress
i
slutminuten
av
första
sedan
Lidingö
tagit
time
out
var
synnerligen
läcker.
Hela
gästernas
upplägg
att
göra
ett
mål
innan
pausvisslan
rasade
platt
av
IFK-ledarnas
överraskande
drag.
*
*
*
*
Kan
IFK
bara
undvika
tunga
skador
på
kuggar
som
Hampus
Asp
nämnde
Rikard
Ahlin
och
Emil
Persson
i
målet
ska
det
här
laget
absolut
finnas
med
betydligt
högre
upp
i
tabellen
än
vad
som
var
fallet
förra
säsongen.
Det
kan
räcka
riktigt
långt
till
och
med.
Björn
Andersson
Kommentarer (0)
Denna artikel kan endast kommenteras av inloggade medlemmar