En bild på en man i en "hiskeligt ful" dräkt ledde in Åsa Berggrens liv på ett nytt spår.
– Min syster jobbade på ett norskt företag och en kollega till henne hade kommit klädd i en sparkdräkt. "Har du sett något så hiskeligt fult", skrev hon till mig och skickade bilden.
Åsa Berggren, som då jobbade i Stockholm med marknadsföring, blev nyfiken och ville lära sig mer. Hon upptäckte att 2007 hade tre norrmän föresatt sig att ta fram det ultimata mysplagget – nu, ett par år senare, var det otroligt populärt i Norge.
Hon lade upp en plan för hur sparkdräkten skulle kunna marknadsföras i Sverige och hoppades få Onepiece som kund. Det gick bättre än så. Hon blev bolagets svenska representant.
Lanseringen i Sverige ägde rum med en modevisning på Berns 2011. Åsa Berggren hade bjudit in en mängd "influencers" i form av bloggare, som alla började skriva om plagget.
Sedan gick allt med en ruggig fart.
– Alla ville ha en Onepiece. Efter tre veckor hade vi öppnat en butik i Stockholm och sedan följde butiker i Göteborg, Malmö och vi hjälpte även till att öppna i Los Angeles i USA.
Parallellt fortsatte den intensiva marknadsföringen. På Café opera hade delar av Kändissverige kuddkrig i sparkdräkter och dansare på Melodifestivalen uppträdde i Onepiece.
– Jag satt i publiken på Melodifestivalen och grät av lycka.
25 år gammal befann sig Åsa Berggren i centrum av ett bolag som expanderade enormt snabbt. Hon var inte ensam: vid hennes sida fanns två andra unga tjejer från Nyköping, båda i 20-årsåldern.
– De var kompisar till min brorsa. Jag kommer ihåg hur vi kunde lämna butiken i Stockholm med hundratusentals kronor i en säck, och vandra genom staden för att banka dem i en automat.
Vi träffar Åsa Berggren på Sunlight i Nyköping, där hon i dag jobbar med marknadsföring och service. Hon berättar att framgångarna för Onepiece blev som ett slags beroende.
– Jag älskade varje minut och var så lycklig över varje framsteg. Men med det arbetstempot kunde det så klart aldrig hålla i längden. Jag brände ut var enda pinal.
Det är ett ödets ironi att systern, som upptäckt den "hiskeligt fula" dräkten, också blev den person som upptäckte att Åsa Berggren hade bränt ut sig fullständigt.
En dag hittade systern Åsa i badkaret med en dator, halvt medvetslös, fullproppad med värktabletter och med hög feber Trots det skötte Åsa bolagets affärer i Sverige och USA via datorn.
På sjukhuset konstaterade man att Åsa hade en urinvägsinfektion som gått ut i organen.
– Efter det var det kört. Jag kollapsade och bara sov och sov och sov. Det var kroppen som satte stopp men jag var helt slut psykiskt också.
Sjukskrivningen varade i ett år. Det var ett tufft men drivet och energin kom tillbaka. Efter några jobb i Stockholm återvände Åsa Berggren till barndomsstaden Nyköping, hitlockad av kärleken.
– Jag ger fortfarande 100 procent när jag jobbar och jag trivs enormt bra här på Sunlight. Men i dag känner jag igen varningssignalerna. Om det behövs har jag förstånd nog att koppla av på kvällen.
Vem hade kunnat stoppa dig från att gå in i väggen under tiden med Onepiece?
– Ingen. Det fanns nog ingenting som någon kunde säga för att få mig att andas lite någon kväll. Jag blev så enormt lycklig av framgångarna, det var som ett beroende.
Vad säger du till unga entreprenörer som riskerar att gå in i väggen?
– Det är så många unga, speciellt tjejer, som känner en press på sig att vara lyckade och snygga.
– Låt inte pressen ta er person utan ta er själva på allvar. Lev fullt ut och var snälla. Det vill jag säga till dem.