Märkliga argument hörs för att motivera nedläggningen av Unga vuxna i Nyköping. SN:s ledarskribent Hanna Marie Björklund bidrar måhända oavsiktligt till detta eftersom hennes artikel 23/1 till större delen är ett ifrågasättande av landstingets beslut i ärendet.
Trots det stödjer hon likvärdighetsargumentet, med tillägget att landstinget måste bevisa att den psykiska ohälsan bland ungdomar är på samma nivå i alla kommuner i länet för att det ska äga giltighet.
I mitt tycke är det orimligt, för hur skulle det gå till? Med uppvisande av statistik över registrerad psykisk ohälsa i kommunerna? Eftersom resurserna är ojämnt fördelade är även de registrerade fallen av ungdomar som söker vård ojämnt fördelade mellan kommunerna. Rimligen sammanhänger behoven med kommunens storlek och befolkningens sammansättning, det vill säga att de är på olika nivå.
Specialiserade resurser inom sjukvården är ofta koncentrerade till vårdinrättningar i de större kommunerna i länen där de stöds av andra resurser på sjukhusen. Resurserna ska fördelas efter behov och inte med millimeterrättvisa mellan kommunerna som rättesnöre. Nyköpings samtalsmottagning Unga vuxna har länets östra delar som sitt upptagningsområde medan motsvarande verksamhet i Eskilstuna, som sorterar under ungdomsmottagningen, tar emot besökare från den västra länsdelen.
Psykisk ohälsa bland unga är ett stort och växande problem som samhället inte är tillräckligt rustat för att möta. Detta påpekas av Socialstyrelsen och även av regeringen, som aviserat en satsning på åtgärder mot psykisk ohälsa i åldrarna 16-30 år, som ska genomföras i samarbete med länen och kommunerna. Det är just den typ av förebyggande insatser som finns i Nyköping och Eskilstuna som borde byggas ut och göras tillgängliga för fler.
Unga vuxna fyller ett stort behov, inte minst genom att avlasta vårdcentralerna och vuxenpsykiatrin. Förra året hade man 250 anmälda besökare och 2000 fysiska besök. Många av ungdomarna som kommer dit är svårt deprimerade och behöver ibland mer omfattande insatser än vad samtalsmottagningen kan erbjuda.
Likvärdighetsargumentet är illa genomtänkt. Vad menar egentligen Hanna Marie Björklund? Handlar det om utmätt likhet kommunerna emellan eller är rättvisa i det här sammanhanget snarare ett optimalt användande av länets begränsade resurser för målgruppen, oavsett vilken kommun insatserna förläggs till? Problemet med befintliga tidiga insatser inom den psykiatriska vården är generellt sett inte att de är orättvisa utan att de är otillräckliga.
Beslutet att stänga Unga vuxna har fattats utan att man vare sig informerat målgruppen eller lyssnat på personalen. Det är ett korkat beslut som med hänsyn till antalet ungdomar i riskzonen för självmord och psykisk sjukdom måste rivas upp.
Christian Hårleman
Svar: Hårleman anser att min argumentation kring mottagningen Unga vuxna är märklig. Han tycks ha missförstått mig. Likvärdighet är en viktig princip för vård. Det är på sikt inte bra att olika landsting och olika kommuner har helt olika rutiner för exempelvis specialistmottagningar, att en särskild sjukdomsbild behandlas på ett sätt i en kommun men på ett helt annat sätt i en annan. Dessutom styrs landsting av skattepengar och dessa är inte obegränsade. Det är inte oskäligt att begära att särskilda specialistinrättningar kan motiveras utifrån något nyttoperspektiv.
Hårleman verkar dock anta att jag med min text försvarade nedläggningen, det är ett missförstånd. Jag ville tala principiellt kring hur man bör agera i den här typen av fall. Jag är långt ifrån övertygad om att det är rätt att lägga ner just Unga vuxna istället för att utöka verksamheten. Snarare lutar jag åt att det inte är rätt beslut. Dels för att landstinget har inte kunnat ge någon övertygande bevisning för att nedläggningen inte kommer orsaka skada. Dels för att jag helt instämmer i Hårlemans oro över den växande psykiska ohälsan som problem.
Hanna Marie Björklund