"De oärliga folkvalda"

Erlingssons ganska luddiga slutsats är att politiker nog förtjänar sina fallskärmar men att principen, där landstingsfullmäktige (i detta fall) beslutar om villkoren är fel, skriver Anders Mansten.

Debatt2016-04-11 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<p><strong>På samma sida </strong>(SN Opinion 2/4) men sannolikt helt av en slump belyser&#160;<a href="/polopoly/CM/1.3945798" polopoly:contentid="1.3945798">Hanna Marie Björklund</a>&#160;och&#160;<a href="/polopoly/CM/1.3945802" polopoly:contentid="1.3945802">Gissur Erlingsson</a>&#160;var för sig två sidor av samma mynt. Som handlar om bristande demokratisk funktion i det svenska samhället.</p><p>Björklund ondgör sig över regeringens och Arbetsmiljöverkets propagandafilm angående snabbt växande ohälsotal. Filmens kritik riktas mot privata företag fast sjukskrivningsexplosionen sker inom politikerstyrda verksamheter i kommuner och landsting.</p><p>"En ovanligt oärlig kampanj", lyder Björklunds hårda dom. Erlingsson i sin tur förundras över debatten efter Jonas Lindebergs, ordförande i VfP, nyliga utspel angående krympta fallskärmar för avgående landstingspolitiker, det som väckte ont blod hos samtliga landstingspartier. Erlingssons ganska luddiga slutsats är att politiker nog förtjänar sina fallskärmar men att principen, där landstingsfullmäktige (i detta fall) beslutar om villkoren är fel. En opolitisk nämnd borde vara den som beslutar.</p><p>För de flesta andra som deltar i debatten om kriserna inom vård, skola och omsorg ser perspektiven helt annorlunda ut. Där påpekas hur politikerna lämnat utförarna av offentliga tjänster i sticket till förmån för skenande kostnader för administration och hårda investeringar som nya hus och teknisk utrustning. Där påtalas hur politiker helt verkar ha abdikerat för tjänstemannaväldet. Aktuella exempel i vårt landsting är den sjuksköterska som helt enligt gällande regler vägrade extra arbetspass på grund av trötthet, det vill säga patientfarlighet, och därför straffades med skriftlig varning. Varningen kvarstår ett år senare trots krav framfört till landstingsstyrelsen om att ta bort den. Sjuksköterskeflykten i Nyköping skenar. På liknande sätt avskedandes akutmottagningschefen på Kullbergska i Katrineholm som protesterade mot nedmonteringsplaner av akutsjukvården där. Landstingsstyrelsen tittade bort och ljög öppet för Katrineholmsborna om att inga nedskärningar planeras.</p><p>Varför riksdagen beställer en propagandafilm av Arbetsmiljöverket är för att leda intresset bort från det verkliga problemet: Det att offentliganställda som protesterar mot villkoren på jobbet skräms till tystnad av sina chefer; eller mobbas med sikte på egen uppsägning, sjukskrivning eller självmord; eller köps ut för skattebetalarnas pengar.</p><p>Det avslöjar också baksidan på det överskuggande problemet i Sörmlands, i andra landsting och i Sverige:</p><p>Att politikerna i viktiga avseenden har abdikerat från sitt demokratiska ansvar och överlåtit det till tjänstemän. Därför ylar man i högan sky när ens egna ekonomiska villkor ifrågasätts. Väljarna har fått de politiker systemet kräver. En opolitisk nämnd som fastställer politikerarvoden förändrar ingenting.</p><p><strong>Anders Mansten</strong><br />anestesiläkare Nyköping</p><p><strong>Svar:</strong> <strong> </strong> <strong>Luddig? </strong> <strong>Nog </strong>är jag tydlig. Jag föreslår en lagändring där ansvaret för att avgöra kommun- och landstingspolitikers villkor lyfts ur deras händer. Mansten får ursäkta mig för att jag inte vill sätta mig till doms och avgöra exakt hur politikers ekonomiska villkor ska se ut, oavsett vilken kommun eller landsting vi pratar om.</p><p>Mansten gör sig här skyldig till ett kardinalfel i debattsammanhang: anklaga debattör för luddighet, men gör själv misstaget. Min krönika handlar om en principfråga. Hur proceduren för att avgöra villkor för politiker i <em>samtliga</em> landsting och kommuner ska se ut.&#160;</p><p>Mansten far ut mot alla möjliga håll (mig, landstingspolitiker i Sörmland; "tjänstemannaväldet" i Sörmland, och riksdagen får sig en släng). Men principfrågan i min krönika lämnas därhän. Hur vill Mansten att politikers ekonomiska villkor ska se ut? Ska landstingspolitikers villkor i Sörmland skilja sig från politiker i de landsting som Mansten menar vara mer välskötta? Ska kommun- och landstingspolitiker alls ha rätt till något slags omställningsbidrag? Jag ser bara argsint attack. Inga konstruktiva förslag till problemen Mansten ser.</p><p><strong>Gissur Ó Erlingsson</strong><br />docent i statsvetenskap, forskarassistent, Centrum för kommunstrategiska studier</p>