För Sörmland innebär det en sammanslagning med Västmanland, Örebro, Uppsala, Gävleborg och Dalarna. Storregionen Svealand skulle bli mer än tio gånger så stor till ytan som dagens Sörmland, och antalet invånare skulle uppgå till 1,9 miljoner människor.
I den östra delen av Sörmland, innefattande framför allt Nyköpingsregionen, går alla rörelser i nord-sydlig riktning eftersom man är del av stråket Stockholm-Linköping. Där ligger ett antal städer som sjuder av tillväxt, utveckling och framtidstro. Samarbetet och utbytet dem emellan är redan i dag stort och kommer att förstärkas ytterligare när Ostlänken står klar år 2028.
Närheten till Stockholm och de östgötska tillväxtmotorerna Norrköping och Linköping möjliggör arbetspendling, men även studier och snabb tillgång till kvalificerad sjukvård.
På samma sätt har de norra och västra delarna av Sörmland en naturlig koppling till Stockholm via E20 och Svealandsbanan med kommande dubbelspår. Längs detta stråk utvecklas ett alltmer livaktigt samarbete mellan de fyra Mälardalsstäderna – Västerås, Strängnäs, Eskilstuna och Enköping. På samma sätt här som i östra delen finns ett funktionellt stråk för arbete, studier och vård.
Däremot finns få naturliga kopplingar mellan de olika delarna av länet Sörmland. Kanske på grund av bristande tillgänglighet och infrastruktur, kanske på grund av olika logiska sammanhang. Människor i båda länsdelar må kallas sörmlänningar allihop, men de verkar och har mest gemensamt med de länningar som ligger närmast i geografi, oaktat om detta är i ett annat län. Så är det i fallet Eskilstuna-Västerås, så även i fallet Nyköping-Östergötland.
Det är viktigt för näringslivet och arbetsmarknaden vem som ansvarar för beslut som fattas om kollektivtrafik och investeringar i vägar, järnvägar och annan infrastruktur. Det är också viktigt var dessa beslut fattas. Beslut som påverkar medborgare och företags vardag måste fattas så nära dem som möjligt. Därför är regionfrågan viktig. Hela Sörmland har en naturlig koppling till Stockholm utifrån ett funktionellt perspektiv. Då regeringen uteslutit en region med ett Stockholm större än idag, återstår näst bästa alternativ. Lika viktigt som det är för den östra länsdelen att inte få en barriär mellan sig och Östergötland, lika viktigt är det för Eskilstuna att bibehålla stråket till Västerås. Därför är det orimligt att begära att hela Sörmland borde ingå i Svealandsregionen, men lika orimligt att begära att den norra och västra delen av länet skulle avstå ifrån att ingå i den. Återstår då den lösning som också kan tillgodose de funktionella arbetsmarknads- och tillväxtperspektiv som är självklara utgångspunkter för näringslivet – dela länet och låt varje del gå till den region där man känner en naturlig tillhörighet.
Johanna Palmér, vd Östsvenska Handelskammaren
Anna Lövheim, näringspolitisk chef Östsvenska Handelskammaren