Bombningarna av Islamiska Statens (IS) och talibanernas ställningar leder till att oskyldiga dödas. Offrandet av civila anses stå i proportion till målet att krossa terroristerna. Är antalet döda inte stort uppmärksammas det inte.
Beträffande krig och terror gör vi bedömningar av det slag konsekvensetiker gör. Vi godkänner att oskyldiga offras för en god sak, vilket vår moraliska känsla egentligen förbjuder. Vissa filosofer talar i sådana fall om dubbel effekt.
Det är tveksamt om islamistiska terrorister någonsin väger mänskligt lidande mot utförandet av terrordåd eftersom de är övertygade om att deras aktioner tjänar ett högre syfte.
Vi bör emellertid vara medvetna om orsakerna till terroristernas hat mot västländerna. En rad sammanhängande historiska omständigheter har för araber bekräftat att de inte kan förvänta sig annat än oförätter av de västerländska demokratierna. Till detta adderas religiöst färgade argument och motiv.
För ett halvår sedan ungefär fick jag ett mejl från en kamrat. J berättade att L råkat illa ut. Han hade länkat ett youtube-klipp där man ser en pojke någonstans i Syrien sjunga en hymn med en Kalasjnikov AK-47 hängande över axeln. Det var av allt att döma honom – L:s son – regeringen lyckades ta hem några månader senare.
Pojken har i media berättat att han chockerats av att IS mördar muslimer och tar kvinnor som sexslavar. Vi vet inte om fler svenska rekryter varit lika okunniga om vad de anslutit sig till. Några av dem är mycket unga. De kan ha levt i en sluten värld där det vi betraktar som fakta av landsmän och trosfränder avfärdas som lögn.
Ska vi inte uppmana svenskar som deltar i striderna i Syrien och Irak att återvända till Sverige? Förvånansvärt många personer jag pratat med föredrar att de aldrig återvänder. De menar att vi inte ska förlåta terrorister. Jag håller inte med dem.
Våra skyldigheter mot svenska medborgare upphör inte därför att de anslutit sig till IS. Omsorgen om nerresta bör omfatta personer som bor i Sverige men saknar medborgarskap samt dem som funderar på eller planerar att resa till krigsskådeplatserna.
Många deltagare i striderna har krigsskadats och behöver hjälp att återanpassa sig till ett normalt liv. Det utesluter inte att krigsförbrytare straffas. Regeringens uppdrag till Säpo att stärka kontrollen över hemvändande terrorister är naturligtvis välkommet. Samhället kan visa omsorg med ena handen och utmäta straff med den andra.
Familjer som kontaktar myndigheterna därför att anhöriga har kontakter med terrorister måste få hjälp. Dialogen med imamer och andra företrädare för muslimerna i Sverige bör fördjupas.
Förlåtelse av svenska terrorister förutsätter att de visar ånger och överger sin ideologi. Tyvärr är det inte troligt att grupperna som rekryterat dem utplånas när kriget i Syrien och Irak upphör, men rekryteringen på svensk mark torde minska i omfattning.
Christian Hårleman