Besökare och medlemstal sviktar. Kyrkans röst hörs mest i kyrkorummet. Utanför är det väl tyst.
Varför? Kyrkan har mer eller mindre drabbats av tunghäfta orsakad av två trauman. Det första är ett post-Hedenius: Under 1950-talet ifrågasatte filosofen Hedenius med sin tro/vetande-debatt kyrkans läror och teser. Debatten blev ett nederlag som kyrkan inte har hämtat sig från. Ett andra trauma är ärkebiskopen emeritus Hammars politisering av kyrkan med vänstervridning i en 68-anda, vilket lade grund för ett tredje trauma – politisk korrekthet som tystat ordet.
Kyrkan måste nå ut i samhället genom att föra debatt i ämnen som berör henne. I Sverige sker inte så medan debatter i många länder är levande och påverkar samhällen. I Finland är kyrkan mer närvarande i medborgarnas sinnen, vilket politiker inte kan bortse från. Påtaglig är även debatten i Tyskland. Filosofen Jürgen Habermas, född 1929, såg i sin ungdom kyrkans försvinnande ur samhället. Han styrdes av vänsterengagemang med stort genomslag. Döm om omvärldens förvåning när han 2001 förklarade att påstådd sekularisering är överdriven. Religiösa traditioner lever och spelar avgörande roll för demokrati med mänskliga värden och rättigheter. I debatter med kardinalen Ratzinger, sedermera påven Benedictus XVI, påpekade Habermas att demokratiska rättsstater riskerar kapsejsa om de kapar rötter till religiösa arv. Vårt ursprung är, för att låna ord av finske filosofen G H von Wright, Aten och Jerusalem vilkas odling genomsyrar oss. Arven har kontinuerligt utsatts för kritik, hugg och slag men bärande alternativ har aldrig fått fäste.
Två av områden där kyrkans röst borde höras. Den svenska modellen av rättspositivism som har sin grund i rättsfilosofen Hägerström (början 1900-talet) som förkastar moral i lagstiftning. Hans teser är värdenihilistiska, innebärande att moraliska värden inte skall få insteg i lagboken. Detta tillämpas i Sverige in absurdum. Andra har tagit lärdom, men inte Sverige. I Tyskland kan domare få tillämpa juristprofessorn Radbruchs formel att om en lag blir moraliskt outhärdlig, då må domaren få göra avsteg från lagboken. Debatten finns i Sverige men är undanskymd i juristkretsar. Kyrkan har här en uppgift att föra moralisk debatt.
Ett andra område är teodicétraumat. Hur kan ondskan härja i Guds goda värld? Frågan fanns långt innan Kristus. Utanför kyrkorummet är kyrkan väl tyst i frågan som torde kunna engagera främst yngre som söker men inte finner.
Kyrkans röst på torget saknas i dag men behov finns. Kyrka och politik kan kommunicera med varandra, icke i att styra, men väl i influenser. Om kyrkan däremot fortsatt är tyst, riskerar hon nå sin legitimitet när det är för sent, den dag när nederlaget är slutgiltigt, oavsett människan eller mänskligheten.
Lars Blomqvist
kyrkvärd, Nyköpings församling