De verkar oberoende av nationella gränser och politiska försök till styrning. Näringslivets framtid kommer att präglas av dem. Konkurrensen mellan regioner kräver en struktur av resurser och kompetenser som ärframgångsrik. Regionernas storlek blir också avgörande för en slagkraftig bas.
Sverige sett i ett internationellt perspektiv kan förväntas ha underlag för 3-4 sådana regioner. Stockholm-Öst, Göteborg-Väst och Malmö-Syd byggs på begrepp som "Centers of Excellence", infrastruktur och specialiserade resurskluster. Norrland kanske kan bilda en egen region baserad på exploatering av naturresurser och turism. Kravet på storlek kan leda till att den redan etablerade integrationen mellan Malmö och Köpenhamn konsolideras och att Göteborg länkas med Oslo.
När dagens regioner (landsting) skall omvandlas genom sammanslagningar bör det ske som en förberedelse för det långa perspektivet. Utredarnas förslag för Norrland och V Götaland liksom det befintliga Skåne följer i stort det perspektivet. För ett framtida Stockholm finns det tre pulsådror för arbetsmarknad och kommunikationer:
• Uppsala- Gävle
• Västerås/Eskilstuna - Örebro
• Södertälje, Nyköping - Norrköping - Linköping.
I avvaktan på att Stockholm är berett ingå skulle det leda till tre regioner för senare integrering:
• Uppsala/Gävle
• Mälardalen med Västmanland, Närke och västra Sörmland
• Östergötland – östra Sörmland.
Övriga län kan anslutas helt eller delat efter samband med grundstrukturen.
Sjukvårdens nuvarande organisation har blivit vägledande för lagda förslag. Den dysfunktionella styrningen ifrågasätts inte. Det krävs strukturella ingrepp med en professionell organisation och ledning som ersättning för en planekonomisk soppa med tre olika nivåer av politisk detaljstyrning. Behovet av en radikal förändring finns redovisat i den statliga utredningen om sjukvårdens (bristande) effektivitet.
Uppgiften att vidta åtgärder läggs med förslaget på regionerna utan någon förändring av den politiska detaljstyrningen. Jag föreslår att sjukvården lyfts ut ur regionerna och att en ny struktur snarast tas fram i stället för den som havererat, som bygger på professionell styrning och beprövade lösningar av ansvar och befogenheter. Se mina tidigare inlägg (SN 3/3, 11/3 och 30/6)!
Situationen är så akut att den inte kan vänta på fleråriga införanden av nya regioner som dessutom inte har förutsättningar för att lösa problemen. Sjukvårdens ambitiösa medarbetare knäar under bristerna i organisation och ledning och är värda ett bättre öde.
Om jag förstått rätt kommer de nya regionerna få en bastant röd-grön majoritet på småpartiernas bekostnad. Det förklarar partipiskan och avsaknaden av sakliga inlägg från kommun- och landstingspolitiker. Skulle Alliansen få majoritet, kan den mötas av en kompakt opposition i regionerna. Av ren självbevarelsedrift borde man sätta stopp i riksdagen för det kommande regionförslaget och skaffa sig ett konkret alternativ, gärna baserat på mina förslag.
Kjell Håkansson
före detta företagsledare i offentlig och privat sektor