Men de privata arbetsgivarna värderar dem tydligen så lågt att de inte ens vill betala de löneökningar som alla andra på arbetsmarknaden kan förvänta sig. Resultatet har inte låtit vänta på sig: Otryggare anställningar och i många fall lägre löner.
Den 1 september varslade Kommunal om konflikt för de personliga assistenterna. Från den 13 september råder nyanställningsblockad inom de privata assistansbolagen eftersom förhandlingarna med arbetsgivarna i Vårdföretagarna har strandat. Orsaken: De anser sig inte ha råd att betala de löneökningar som alla andra grupper på arbetsmarknaden får.
Det är ett skrattretande argument när vi vet att många av de stora aktörerna i branschen varje år gör stora vinster, och ägs av internationella riskkapitalbolag.
Kommunals krav motsvarar 487 kronor i månaden på en genomsnittlig heltid. Arbetsgivarens bud stannade vid futtiga 0,8 procent, eller 177 kronor i månaden fram till årsskiftet.
Vårdföretagarna slingrar sig och försöker göra årets avtalsrörelse till en politisk kampanj riktad mot regeringen. De hänvisar till att assistensersättningen bara höjs med 1,4 procent och att de därför inte kan betala de 2,2 procent som är industrinormens märke.
Men sanningen är att de ägnar sig åt siffertrixande. Höjningen av schablonbeloppet motsvarar 4 kronor per timme från den 1 januari och löneökningarna som vi kräver från 1 juli innebär 2.83 kronor per timme om märket följs. Branschen har alltså med råge råd att betala löneökningar i nivå med alla andra. Men arbetsgivarna ber alltså i stället de personliga assistenterna att bjuda dem på rättmätiga löneökningar som motsvarar 72 miljoner kronor fram till årsskiftet.
Det är upprörande. Assistenter i privat verksamhet har redan idag sämre villkor än de flesta andra på arbetsmarknaden. Jourersättningen är låg och uppsägningstiden är i många fall bara 14 dagar. Det här har vi också velat diskutera i årets avtalsrörelse. Men inte heller här har Vårdföretagarna kunnat presentera tillräckliga förbättringar.
Vi känner ett mycket starkt stöd från våra medlemmar, från brukarna och från allmänheten för våra krav. Vårdföretagarna måste förstå att rimliga löner och schyssta villkor är en förutsättning för att kunna rekrytera bra människor som vill arbeta inom det här väldigt viktiga yrket. Brukarna ska kunna leva sina liv på samma villkor som andra i samhället. Det minsta man kan begära är att även deras assistenter också ska ha samma villkor.
Maj Karlsson
ordförande Kommunal Öst
Petra Lindqvist
ordförande Sektion Nordost