I sina förtvivlade försök att vinna någon slags trovärdighet i de för vårt land så avgörande försvars- och säkerhetspolitiska frågorna agerar borgarna allt mer ansvarslöst och desperat (SN 3/2). På ett personligt plan kan jag tycka det är sorgligt att partier som tidigare, om än det var länge sedan, tagit reellt ansvar för vårt lands säkerhet nu verkar mest intresserade av att söka billiga poänger på tidningars ledarsidor och i hastigt sammankallade pressträffar. Som riksdagsledamot och sedan 14 år ledamot av Försvarsutskottet blir jag allvarligt bekymrad och oroad av borgarnas alternativa sätt att hantera överenskommelser och ta ansvar för helheten.
Den socialdemokratiskt ledda regeringen inser att Sverige inte kan möta den oroliga tid vi lever med enkla lösningar. Världen, det säkerhetspolitiska läget och utmaningarna är komplexa och kräver därför en bred bas av åtgärder. Det kanske inte låter så snärtigt men det är så verkligheten ser ut och det är på detta enda sätt vi på allvar kan värna svenska intressen. Endast realistiska synsätt löser problem och det är bara steg för steg som den militära förmågan kan återuppbyggas.
Det enskilt viktigaste för svensk militär förmågehöjning är att leverera det som riksdagen år 2015 beslutade om inom ramen för den samlade anslagsökningen på 17 miljarder kronor fram till 2020. Försvarsminister Peter Hultqvist har varit tydlig med att han är beredd att ytterligare diskutera hur vi förstärker den militära förmågan på ett realistiskt sätt i samklang med den kapacitet Försvarsmaktens har. Exempel på vad regeringen gjort på området är:
1. Infört möjligheten att repetitionsöva tidigare värnpliktig personal.
2. Korrigerat den förra regeringens orealistiska krav på personalnedskärningar i regeringsbeslut 5.
3. Tillfört ytterligare 900 miljoner kronor för att hantera Archer och den misslyckade affär som den socialdemokratiskt ledda regeringen ärvde från den förra borgerliga regeringen.
På Försvarsmaktens initiativ och med understöd från regeringen har dessutom kustrobot återinförts i försvarsorganisationen och etableringen av stridsgruppen på Gotland tidigarelades. Efter ett år med den nya inriktningen kan vi också konstatera att mycket redan har hänt:
• Antalet övningar har ökat och de har blivit allt mer komplexa.
• Övningsverksamheten med andra länder och organisationer har bidragit till utveckling och interoperabilitet.
• Förberedelser pågår för den stora försvarsmaktsövningen Aurora 17 med cirka 19 000 soldater – den största övningen på över 20 år.
• Krigsorganisationen har förändrats för att motsvara kraven i inriktningsbeslutet.
• JAS 39C/D har slutlevererats och radarjaktrobot METEOR har införts.
I en osäker tid är det viktigare än någonsin att den svenska säkerhetspolitiska linjen är fast och tydlig. Ingen ska tveka om att den militära alliansfriheten ligger fast. Sverige kommer inte att bidra till den instabilitet som en förändrad säkerhetspolitisk grundsyn skulle innebära. Sverige ska därför inte ansöka om Natomedlemskap. Att förändra svensk säkerhetspolitisk linje skulle skapa spänningar i vårt närområde och öka risken för missförstånd. Detta gagnar inte svenska intressen. Och det är Sverige, vår befolkning och vårt lands intressen som är den socialdemokratiskt ledda regeringens främsta fokus.
Åsa Lindestam (S)
försvarsutskottets vice ordförande