Debatt: Debatt: "Se sommarängen som förebild för god integration"

Stora möten blir ofta fyrverkerier: fint för stunden men mörkt efteråt. Eller maränger: gott att tugga men inget att svälja. Vi får se hur det blir denna gång.

Stora torgets integrationsmöte kan kopplas samman med Olof Jonmyrens viktiga opinionstext i SN 10/8. Den handlar om några religioners – judendomens, kristendomens och islams – sätt att handskas med det våld och den terror som huserar i världen, inte sällan med stöd från tolkningar av religiösa texter. Och den handlar inte minst om religioners, och församlingars, oförmåga att ta ansvar för så kallade radikaliseringar inom sina egna led.

Religioner är farliga saker. De kan ställa till det. Religioners företrädare har ibland genom historien haft blod på händerna. Och den historien fortsätter. Att tävla om vem som är värst leder ingen vart. Separation, segregation, byggande av murar eller ghetton – eller förvar – bidrar inte till trygga och stabila framtider. Integration handlar om att våga språnget till att leva i ömsesidig tillit. Att våga sig ut i gränslandet till det okända. Att orka möta det annorlunda. Detta klarar man bara om man är trygg i sig själv. Om man vet vem man själv är.

Det finns all anledning, också i "världens mest sekulariserade land" Sverige, att ta religionernas liv på allvar. De har svårt för att dö. I Sovjetunionen drevs "gudlöshetspropagandan" under 30-talet målmedvetet, för att avliva religionen. Men de gamla envisa gummorna, babusjkorna, vann. Gud dog inte. Våra västerländska prognoser om "Guds död" på sextiotalet slog fel. Gud gjorde come back på 90-talet. Och i dag vinner den religiösa livstolkningen mark i samhällssamtalet. Tron börjar bli ett respektabelt perspektiv, när vi skall försöka förstå tillvaron. Tron och vetenskapen sluter fred: de behöver varandra. Livet är inte endimensionellt. Trons språk kan förstås också i laboratorierna. "Gud spelar inte tärning", sade Einstein.

När Stora torget i Nyköping uppstår som integrationsforum måste det handla om samtalet. Religioner försöker alltmera samtala med varandra. De bör avsluta sitt intresse för att kapa varandras marknadsandelar. Bättre att tillsammans, integrerat, gå samman i kampen om världens framtid. Integration är egentligen väldigt enkelt: att lyssna med två öron och tala med en mun. Att lära av varandra. Och därmed våga lita på varandra. Integrationens formel: lyssna, lära, lita på. Så enkelt – och just därför så oerhört svårt!

Integration skaps inte uppifrån. En mängd föreläsningar om 18 minuter kan säkert vara bra – men risken kan vara att det blir fyrverkerier och maränger. Bäst är att träna på samtalet. Integration föds underifrån, precis som sommarängen med hundra växtarter som lever integrerat.

Kjell Wiklund

präst, ordf i EUM/stöd till EU-migranter, Långt Ifrån Lagom, Träffpunkt Tystberga och Kokosnötterna – där vi tränar på integration