Den största ökningen ses inom det psykiatriska området. Detta märks både i primärvården såväl som i specialistpsykiatrin. Det är rimligt att man genomför åtgärder på nationell nivå. Om vi som arbetar med frågan kan dela bilden av nuläget och vilka åtgärder som behöver vidtas, så skulle vi alla kunna ta tag i frågan på ett bra sätt. Jag uppfattar att det finns god vilja till en sådan samverkan på sina håll.
Vi har dock ett grundläggande problem: Det finns en tydlig misstro och tillitsbrist mellan Försäkringskassan och läkarna. Försäkringskassan å ena sidan menar att läkarna skriver dåliga intyg med otydliga beskrivningar. Läkarna å andra sidan menar att Försäkringskassan inte ger rimliga förutsättningar och slumpfaktorn ofta avgör vad som godkänns och vad som underkänns. Viljan till samverkan är inte särskilt stark. Jag är själv part i målet. En av mina mest erfarna läkare skrev nyligen ett mycket grundligt och välformulerat intyg efter konstens alla regler. Trots detta nekas patienten ekonomisk ersättning av Försäkringskassan. Jag anser att Försäkringskassan inte tar sitt ansvar, utan lägger över detta på läkarna. Samtidigt är jag väl medveten om att flera intyg inte är av tillräcklig kvalitet och att även vi behöver bättra oss. Så låt oss konstatera att det inte finns några enkla orsaker eller lösningar, utan att vi har ett gemensamt ansvar för att skapa samsyn.
Den senaste stora åtgärden, som går ut på att Försäkringskassan håller inne med utbetalningen tills det finns ett godkänt intyg, kommer att ställa till det ordentligt. Det leder till att en mycket utsatt patientgrupp inte har pengar till hyra och mat. De hänvisas till kommunen för att be om ekonomiskt stöd, vilket är ett slag i magen för de flesta människor. När patienterna pratar med Försäkringskassan får de höra att läkarintyget inte är av tillräckligt god kvalitet. Patienterna tolkar detta som att läkarna är okunniga och slarviga, vilket sällan är fallet. Patienterna kommer arga och ledsna och knackar på vår dörr och kräver omedelbar lösning, vilket är mycket lätt att ha förståelse för. Konsekvensen för sjukvården och läkarna är att vi måste avsätta mer tid för sjukförsäkringsfrågor och intyg, vilket får sin naturliga konsekvens i att andra arbetsuppgifter trängs undan. Den viktigaste av dessa är att träffa patienter.
Åtgärden leder alltså till att våra mest utsatta medborgare försätts i en mycket trängd ekonomisk situation och att sjukvården måste ställa om resurserna för att hantera detta. Detta sker på bekostnad av vår möjlighet att träffa patienter och bedriva sjukvård. Är detta en bra åtgärd? Jag tycker inte det. Min åsikt är att Försäkringskassan själva ska ta ett större ansvar för sina bedömningar av sjukvårdens intyg och själva skaffa sig större kunskap om psykiatriska tillstånd och medicinska, sociala och psykologiska konsekvenser av dessa. Jag delar uppfattningen att läkarna och sjukvården måste ta sjukskrivning på större allvar. Jag märker en uppgivenhet i läkarleden som vi måste ta tag ifrån vår sida.
Låt pajkastningen få ett slut och sluta kläm sönder de mest utsatta patienterna!
Johan Hellström
specialist i psykiatri och chef inom den sörmländska vården