Det som var tänkt som en ursäkt och ett bevis på välvilja har nu vänts i en ny vånda. För de tusentals unga som kom till Sverige för tre år sedan ser framtiden fortfarande oviss ut. De var barn när de flydde hit, vilket ett vanligt år hade kunnat ge de flesta av dem en snabbare handläggning och uppehållstillstånd i Sverige. Men 2015 var inte något vanligt år, och sedan lagen om tillfälliga begränsningar att få uppehållstillstånd började gälla har inte något varit som vanligt för personer som sökt skydd i Sverige.
När den nya gymnasielagen röstades igenom av riksdagen i våras var det ett erkännande av att en stor grupp unga hamnat i kläm på grund av onormalt långa väntetider hos Migrationsverket. De unga skulle få en ny chans. Men än så länge har det inte blivit så. Efter att två av landets migrationsdomstolar underkänt delar av den nya gymnasielagen fattade Migrationsverket nämligen beslut om att avvakta med uppehållstillstånd för studier tills de får vägledning från Migrationsöverdomstolen. Under tiden känner många ungdomar en växande oro och osäkerhet.
Rädda Barnen vill påminna om att ensamkommande barn och unga är en särskilt utsatt grupp. Det händer mycket i tonåren, alldeles oavsett var i världen man föds. När man ovanpå det behöver bearbeta svåra upplevelser från krig och flykt, ensam i ett land långt bort från sina närstående, blir det mycket att bära inombords. För att orka behöver de uppbackning av trygga och hjälpsamma vuxna runtomkring dem. De behöver få tydlig information om vad som händer och varför. De behöver också få stöd som gör att deras vardag fortsätter att fungera, till exempel någonstans att bo, en gymnasieplats och chansen att börja terminen samtidigt som sina klasskamrater.
Rädda Barnen understryker att den som sökt uppehållstillstånd har laglig rätt att vistas i Sverige i väntan på besked. Detta gäller även dem som sedan tidigare har ett utvisningsbeslut. För dem som inte har rätt att bo på Migrationsverkets boenden och saknar andra alternativ är situationen särskilt allvarlig. Enligt Socialtjänstlagen har kommunen det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får den hjälp och det stöd de behöver. Nyköpings och Oxelösunds kommun har alltså ett lagstadgat ansvar för att de här ungdomarna får sina grundläggande behov tillgodosedda. Just nu lever många av dem utan ekonomisk trygghet och bostad, utlämnade till stöd från vänner och volontärer.
Vi förväntar oss att våra kommuner tar sin del av ansvaret för den nya situation som uppkommit. Det handlar om ungdomar som sedan länge befunnit sig i en utsatt situation och som hamnat i kläm ännu en gång. Vi förväntar oss att de fortsättningsvis får tydlig information om vilka rättigheter de har, samt att de får det stöd som de behöver. Kostnaderna för samhället kan annars bli mycket stora om vi accepterar att människor hamnar utanför.
Att få sina grundläggande behov tillgodosedda är en mänsklig rättighet. Den brännande frågan är därför, vilket samhälle vill vi stå upp för?
Erica Fröberg
företrädare för Rädda Barnen i Nyköping och Oxelösund, i egenskap av ordförande