Att bekämpa hedersförtrycket är en oerhört komplex utmaning och inte minst frågan om slöjans roll är svår. Det märks om inte annat på det känslosamma bemötande vårt förslag om att utreda slöjförbud på barn i för- och grundskola har fått. Frågan är kontroversiell och jag menar att det därför är viktigt med en sansad debatt med fokus på lösningar istället för konflikt. Ett av de mer nyanserade inläggen stod SN:s Olof Jonmyren för som i sin ledare 23/3 lyfte slöjans dubbla roller – ibland en symbol för förtryck och ibland ett självvalt klädesplagg. Viktigt att resonera kring och kanske den enskilt största anledningen till att diskussioner om slöjan tenderar att bli så laddade.
Påtvingad är slöjan en del av hedersförtrycket, och låt mig klargöra detta: jag har ingen illusion om att hedersförtryck bara handlar om slöjan, av den anledningen har också moderaterna lagt ett antal andra förslag för att motverka hedersförtryck (vilket vi lyfte på den här sidan den 8/3). Jag är också medveten om att många väljer slöja frivilligt.
När man jobbar med de här frågorna märker man snabbt hur känsligt och komplicerat det är. Det blir också tydligt att okunskapen är stor. Ett vanligt missförstånd är att det kopplas helt till religion. Det är fel. Hedersförtryck handlar om patriarkala kulturer, det är ett kvinnoförtryck. Det är viktigt att hålla isär det här för att inte riskera att generalisera och stigmatisera grupper eller enskilda religioner.
Vårt förslag att utreda slöjförbud i för- och grundskola är inte lättvindigt lagt. Det är resultatet av en längre tids arbete och diskussion. Att vi landat i att föreslå just en utredning av, och inte ett skarpt, förbud säger något om hur svår frågan är. Jag ser utmaningar med ett förbud. Men jag ser också stora problem med nuvarande förhållande. I dag ser vi i Nyköping en utveckling där flickor så små som fyra år bär slöja och heltäckande klädsel medan deras jämnåriga pojkar inte omgärdas av några sådana regler alls. Det är att göra skillnad på barn på ett sätt som jag inte alls är bekväm med. I de fall slöjan tvingas på blir den ett förtryck. När den tvingas på barn i för- och grundskola frontalkrockar den med svensk lag som säger att barn under 15 år inte ska sexualiseras.
Jag har träffat kvinnor som uttryckligen bett om ett politiskt förbud mot slöjan, för att de själva inte förmår stå emot förtrycket, eller skydda sina döttrar från det. De bor här i Nyköping och de blir fler. Men de kommer aldrig synas i ett reportage i SN. De är inte fria att uttala sig. För dem är det förenat med en stor risk att ens ifrågasätta slöjan. Ansvaret att lyfta deras perspektiv och göra deras röster hörda faller därmed på oss som har friheten och möjligheten att göra det. För att inte säga ansvaret. De politiker som inte ens vill utreda hur ett förbud skulle fungera måste därför kunna ge svar på hur vi kan tillåta oss att låta bli. Och om detta måste vi kunna föra en rumsren och seriös diskussion.
Anna af Sillén (M)