Som en björntjänst tolkar Olof Jonmyren (SN 31 augusti) sjukvårdminister Gabriel Wikströms (S) krav på en stopplag mot privatisering av universitetssjukhus. Också som ett långfinger i ansiktet på partikamraten Ardalan Shekarabi och alla andra som idag ursinnigt driver frågan om framtida storregioner.
Alldeles korrekt konstaterar Jonmyren att om staten kräver sin rätt att detaljstyra den högspecialiserade sjukhusvården så måste universitetssjukhusen förstatligas. Därmed faller regionreformen. Boom!
Så blir också Jonmyren först (?) bland opinionsbildare i landet att problematisera regionfrågan utifrån sjukvårdens behov och perspektiv.
Den sjuka vården har belysts av Stefan Fölster och medförfattare i böcker med samma titel. Analysen är i korthet att sjukhusen är ineffektiva, sjukhusläkarna för många, för mycket lediga och träffar för få patienter. Sveriges Kommuner och Landsting har med samma budskap nyligen (för vilken gång i rad?) höjt stridsflaggan för att knäcka sjukhusläkarmakten. Håhå!
Ingen tongivande offentlig debattör har däremot dragit slutsatsen att de trettio senaste årens utveckling mot allt färre fullfjädrade akutsjukhus, fler och fler högspecialiserade sjukhus och förhoppningen om att primärvården tar över – billigare men lika bra – har kraschlandat. Boom!
I den föreslagna Svealandsregionen finns idag två små, rimligt effektiva kompletta akutsjukhus kvar – I Nyköping och i Hudiksvall. I resten av landet ungefär tio till.
Hur regionkramarna ser på den framtida huggsexan mellan två universitetssjukhus (Uppsala och Örebro) och fyra (Gävle, Falun, Västerås, Eskilstuna) som alla i dag tappert leker storsjukhus enligt det mönster Stefan Fölster beskrivit. Det får vi kanske aldrig veta?
Hur den sjuka sjukvården kommer utvecklas i den lika sjuka storregionen är däremot lätt att förutse. Om universitetssjukhusen dessutom förstatligas (som allt fler rikspolitiker verkar tycka) följer fullbordat sjukvårdskaos.
Anders Mansten
anestesiläkare och landstingsledamot, Nyköping