Trots att metoden Individanpassat stöd till arbete (IPS) ger goda resultat och är samhällsekonomiskt lönsam är de alltför få kommuner som erbjuder insatsen.
Sverige befinner sig i en utdragen lågkonjunktur och det behövs många olika åtgärder för att vända utvecklingen. De som drabbas hårdast av de ekonomiska svårigheterna är människor som står långt ifrån arbetsmarknaden, inte minst personer som lever med psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning.
Forskning visar att IPS (Individanpassat stöd till arbete) är effektivare än andra metoder när det handlar om att hjälpa individer med psykisk ohälsa att få och behålla en anställning. I insatsen ingår inte arbetsträningsprogram eller bedömning av arbetsförmåga, i stället betonas individens intressen och vikten av att snabbt söka arbete och komma ut i yrkeslivet.
En ny undersökning från Mind visar att endast 17 av 156 undersökta kommuner i landet erbjuder IPS på ett systematiskt sätt. I Södermanland är det ingen av de studerade kommunerna som erbjuder alla delar av modellen. En kommun kan sägas arbeta inspirerat av IPS. Resultaten visar också att kunskapen om modellen är låg bland politiker i många kommuner. De kommuner i landet som erbjuder modellen pekar även ut finansiering som en huvudsaklig utmaning.
Mind uppmanar därför ansvariga kommunpolitiker i Södermanlands län att:
- öka kunskapen om IPS och efterfråga underlag på vad forskningen visar faktiskt fungerar.
- ställa krav på ”programtrogenhet”. Det är inte rimligt att kommunerna utvecklar egna modeller för arbetsrehabilitering när det finns evidensbaserad kunskap om hur arbetet ska bedrivas för att ge bäst effekt.
- se till att mindre kommuner samverkar med varandra för att kunna erbjuda insatsen med fokus på att hålla hög kvalitet i tjänsten
- ta initiativ till att stärka samarbetet med psykiatrin inom regionen samt med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Ett gott samarbete mellan dessa aktörer är centralt för att kunna garantera ett tillräckligt långsiktigt, tryggt och tillgängligt stöd.
Mind vill också se en utveckling där regeringen tar initiativ till en satsning på IPS genom att säkerställa att det finns finansiering och stöd till genomförande. Ett sätt är att upprätta så kallade sociala utfallskontrakt. I ett sådant går parter från flera olika sektorer ihop för att hantera en samhällsutmaning – i det här fallet att stödja människor som står långt ifrån arbetsmarknaden att komma ut i arbete.
Insatsen är efterfrågad av de människor som den är till för att stödja och den är också samhällsekonomiskt lönsam. Vad väntar vi på?