Oxelösunds kommun har under flera år dragits med hög personalomsättning och höga sjuktal inom vård- och omsorgsektorn. Med detta följer då självfallet höga kostnader och budgetunderskott. Eftersom detta pågått under ett flertal år måste man fråga sig varför? Att bli utbränd, eller sjuk där arbetet är orsaken, medför ett stort lidande för de drabbade och kostar även samhället mycket pengar och resurser.
Roten till det onda tror jag beror på en dålig personalpolitik, låg kompetens bland vissa chefer och ett felaktigt ledningssystem.
I ett missriktat försök att stävja budgetöverskridelser omorganiserade ledningen ledningssystemet inom vård och omsorg för sex, sju år sedan. Man satte in en ny chefsnivå mellan socialchef och enhetschefer och tog bort mycket av enhetschefernas beslutsfullmakt och förde alla viktiga beslut ett steg uppåt i hierarkien. Det blev ett gammaldags militärhierarkiskt system där alla viktiga beslut fattas högt upp, långt från verksamheten och sen skulle enhetschefen genomföra dessa verklighetsfrånvända propåer. Nuförtiden används inte ens såna här system i det militära. De fungerar för dåligt.
Motsatsen till detta är en mer platt organisation där fotfolket involveras i beslutsprocessen, där man får ansvar och förtroende, och cheferna i första hand inte är en kontrollapparat. Då ökar också arbetsglädjen. Oxelösunds kommun måste vara en trygg och säker arbetsplats där man trivs. Om man trivs och uppskattas av arbetsgivaren gör man också ett bra jobb, och vill hela tiden utveckla det.
För att få en bra personalpolitik tror jag att ägarna, det vill säga kommunstyrelsen och fullmäktige måste sätta ner foten. Den politiska ledningen måste lägga ett nytt ägardirektiv till verksamheten att personalpolitiken måste ändras. Ledningen måste involvera fotfolket i planering och genomförande. Ansvar måste föras ner i organisationen. Man måste lyssna på och ta till sig av fackföreningarnas ståndpunkter. Samma anställningsvillkor skall råda för alla personalgrupper.
En förutsättning för att detta skall kunna genomföras tror jag är att man byter ut de ledande tjänstemän som format dagens förskräckliga personalpolitik.
Jan Gustafsson