Runt om i Sörmland genomförs stora nedskärningar inom förskolan. Vare sig det sker genom varsel eller naturliga avgångar så minskar antalet anställda. I många fall stängs avdelningar eller hela förskolor.
Besparingar på förskolan är vansinnig politik i ett läge då överfulla barngrupper snarare är regel än undantag. Skolverkets forskningsbaserade rekommendationer om 6–12 barn i de lägre åldrarna och 9–15 för de äldre uppfylls inte ens av hälften av landets förskolor.
Stora barngrupper bidrar till hög ljudnivå, fler konflikter och ökad stress. Det påverkar både barnens utveckling och personalens arbetsmiljö negativt. Även om konsekvenserna ofta inte märks direkt så innebär det stora kostnader för både individer och samhälle på sikt. Det bidrar till fler sjukskrivningar, att erfaren personal lämnar förskolan och att unga drar sig för att utbilda sig till förskolelärare eller barnskötare, trots att de är två av våra viktigaste yrken.
När politiker, höga chefer och medier framställer nedskärningarna som en naturlig och nödvändig konsekvens av minskade barnkullar är det antingen okunnigt eller medvetet vilseledande. För den offentliga ekonomin är minskade barnkullar naturligtvis gynnsamt. Barnomsorg och skola är kommunernas största budgetpost. När antalet barn minskar i förhållande till den arbetande befolkningen skapas i själva verket utrymme för satsningar på välfärden. Om något har vi nu ett gyllene tillfälle att arbeta för minskade barngrupper i förskolan.
Att kommunpolitiker i stället väljer att skära ner är en politisk prioritering, precis som det är en politisk prioritering av regeringen att prioritera skattesänkningar framför välfärden. För att väljarna ska ha en chans att utkräva ansvar måste makthavare sluta gömma sig bakom teknokratiska resonemang om barnpeng och volymer och erkänna att nedskärningarna är en följd av politiska beslut.
Andra prioriteringar är inte bara möjliga utan nödvändiga. Vänsterpartiet vill se lagstiftning kring personaltäthet och barngruppernas storlek och stärkt statlig finansiering av välfärden, men också klokare prioriteringar på kommunal nivå. En trygg och utvecklande förskolemiljö är både en rättighet för våra barn och den bästa framtidsinvestering som vi kan göra.