Det finns en lustig tradition i svensk politik, när den egna politiken inte förmår att ändra en negativ utveckling så skapas ofta olika projekt med komplicerat innehåll som på sista raden lovar en förändring.
I kommuner som vägrat erkänna kopplingen mellan kraftig invandring och ökat utanförskap bland utrikesfödda så lanseras årligen nya integrationsprojekt. Sällan har något sådant projekt lyckats ge något positivt resultat, tvärtom så har utanförskapen växt och notan gått till skattebetalarna till ingen nytta.
I landstinget är sjukvården en ständigt underfinansierad verksamhet. Där har landstingsmajoriteten haft en önskebild av vad verksamheten kostar för att också ha råd med flummiga vindkraftsprojekt och frikostigt utbud på folkhögskolor.
När styrande politiker år efter år fått slita sitt hår över att politiken inte gått ihop så blir ett nytt gigantiskt och obegripligt projekt med fina löften som en Messias nedstigande från skyn.
För landstingspolitikerna har regionbildningen blivit projektet som ska lösa de problem som man egentligen upplever på grund av sin egen politik.
Regionbildningen är ett projekt som ska slå samman flera olika landsting till en stor region. Ett av argumenten är att sjukvården ska bli enklare att administrera med ett större befolkningsunderlag.
Sverigedemokraterna har redan från förra mandatperioden varit skeptiska till en större regionbildning. Till att börja med kommer en större region inte skapa några större effektiviseringar utan att det görs större ingripanden mot Sörmlands modell med tre länssjukhus. Det är snarare så att regionbildningen blir ett sätt för Sörmlands landstingspolitiker att lägga ner ett av våra befintliga sjukhus utan att behöva ta ansvar för det.
Den politiska representation som de sörmländska invånarna får i en större region kommer hamna i minoritet. När sedan effektiviseringar eftersöks kommer Sörmlands modell med tre sjukhus bli hotad. Då kan exempelvis Kullbergska läggas ner av en storregion där de sörmländska politikerna i minoritet kan rösta emot.
Sverigedemokraterna har under samtliga år som folkvalda i landstinget Sörmland föreslagit att budgetera för sjukvårdens faktiska kostnader och satsat på att personal inom sjukvården ska trivas. Det har vi kunnat göra genom tuffa prioriteringar där vi sagt nej till stora delar av landstingets kulturutbud. Vi har också varit positivt inställda till effektiviseringar genom samarbeten med närliggande landsting.
Det är en politik som gör en ombildning till storregion helt överflödig. Sörmlänningar behöver inte längre avstånd varken till sina folkvalda politiker eller till sin sjukvård. Därför är Sverigedemokraternas förslag, att Sörmland ska följa Hallands exempel och bevara Sörmlands länsgränser som utgör vårt landsting i dag. Landstingets problem beror inte på våra länsgränser, de beror på de politiker som styr.
Adam Marttinen (SD)
riksdagsledamot
Anton Berglund (SD)
gruppledare Landstinget Sörmland