Kommunpolitikerna i Daga kommun bestämde sig vid 1960-talets slut för att satsa på en ny skola i Skeppsta. För detta fick de skarp kritik. Skolorna i Solvik, Hallsta, Gåsinge by och Laxne hade lagts ner. Hur stor chans hade en ny skola att överleva?
När vår familj flyttade till trakten 1970 befolkades Skeppsta skola av tre lärare och cirka 50 elever. Elevantalet höll sig konstant årtiondet igenom. 1980 tröttnade jag på att pendla till Stockholm. Legendariska Svea Grahn fick då i mig en oväntad efterträdare som småskollärare. Under de kommande åren kom den lilla byskolan att genomgå en märklig förvandling. Laxne nybebyggdes och permanentboendet i traktens fritidsområden blev vanligare. Elevantalet ökade. Vid 1990-talets slut hade vi 130 elever! Lärarbostaden gjordes om till undervisningslokal. Barack med två klassrum hyrdes in. Skolan sjöd av aktiviteter: skolorkester, körsång, dans, teateraktiviteter, fritidsverksamhet, lägerskolor och cykelutflykter genomfördes. Naturen runt skolan inbjöd självklart till en mycket konkret naturkunskapsundervisning. På bollplanen var det full aktivitet året runt. Det var egentligen bara gymnastiksalen, som inte höll måttet.
Det centrala i denna min redogörelse för 20 år på Skeppsta tycker jag är relevant även för den nuvarande diskussionen om Laxne skola – en förändring kan komma att ske mycket snabbt. Att en ny skola byggdes i vår tätort ansåg jag var ett riktigt beslut. Sen dess har en rad omständigheter bidragit till att elevantalet minskat: det fria skolvalet, den uteblivna nybyggnationen och omlokaliseringen av sjätte årskursen är några.
Vad behövs då för att Laxne skola ska kunna locka till sig nya elevgrupper? En finare miljö får man leta efter. Om man därtill lyckas rekrytera en grupp lärare, som verkligen är beredda att satsa – gärna på en pedagogik med någon form av profilering – och som dessutom får känna att de har stöd i ett tydligt ledarskap, är man då i hamn? Kan man också tänka sig att när nu Gnesta får ett tillskott av nya medborgare i unga åldrar och tätortens skolor inte räcker till – att man då erbjuder Laxne som ett alternativ? En sådan rockad då elever bussades ut på landet gjorde man i min värmländska hembygd på 50-talet. Det blev succé. Så måste det till nybyggnation. Vid Nysätter i Gryt tog det tid att komma igång. I Laxne är utsikten från de lediga tomterna ut över Klemmingen minst lika betagande.
Allt detta har självklart den föräldragrupp, som nu engagerat sig för Laxne skolas fortbestånd, tänkt på. Vad jag kan bidra med är att belysa att dessa tankar inte ger uttryck för någon utopi. Den här diskussionen känns väldigt lik den som var aktuell vid 60-talets slut. Att även denna gång vända utvecklingen verkar fullt möjligt.
Bengt Landin
f d lärare, Skeppsta/Laxne skola