Återigen har det brunnit kraftigt i Sveriges skogar och återigen har Försvarsmaktens personal synts i nyhetsinslag från det drabbade områden där man med god vilja och kapacitet har stöttat samhället på en rad olika sätt.
Erfarenheter från större händelser som drabbat Sverige under senare år har visat att en mycket viktig parameter för effektiv katastrofbekämpning består i hur väl de inblandade parterna klarar av att samordna sina unika resurser. För att lyckas begränsa omfattningen av till exempel en skogsbrand så är ledningsstrukturer, samarbetsvägar och informationskanaler minst lika viktiga som själva släckningsarbetet.
Vid branden i Västmanland krävdes hjälp från Europa för att få elden under kontroll. Alla inblandade måste ha så pass bra insikt att man förstår när situationen är övermäktig och det krävs stöd utifrån. Men det förutsätter att alla parter i en katastrofinsats också kan samverka under sådan prestigelöshet och ödmjukhet att man redan i ett inledande skede tillåts be varandra om hjälp och dela med sig av information och ansvar. Det är mångfalden av nödvändiga specialförmågor och samordningen mellan dessa som måste utgöra basen i effektiv krisberedskap.
Därför är det också dags att kommuner och län runt om i landet på allvar börja betrakta även Försvarsmakten och dess potential som lika naturliga komponenter i sin krisberedskap som exempelvis polis, sjukvård och räddningstjänst är. Försvarsmakten besitter en rad ändamålsenliga förmågor; alltifrån terränggående fordon, hundekipage, skyddsvakter och luftfarkoster kan mobiliseras vid katastrof. För att inte tala om möjligheten att bistå med kvalificerat ledningsstöd och samverkansfunktioner.
Det är av vikt att bland annat fastställa gemensamma insatsrutiner som fungerar mellan alla kommuner och myndigheter för att skapa en klar och tydlig ansvars- och kompetensfördelning. Det behövs också flerdimensionella ledningssystem som direkt kan kopplas samman till en bred och snabb beslutskedja för att nå hela spektrumet av inblandade aktörer, helst ner till enskilt arbetslag, oavsett om de tillhör Polismyndigheten, Länsstyrelsen eller Missing People. Slutligen behövs en genuin ambition att även lokalt förankra närvaron av Försvarsmakten i samhället. Här spelar t.ex. Hemvärnet och dess anknytning en enormt viktig roll. Ju närmare hjälpen finns, desto effektivare kan den användas!
Liberalerna i Nyköping önskar att kommunen fortsätter se över och utvecklar sina samverkansrutiner gentemot berörda samarbetsparter, däribland Försvarsmakten. Kommunen bör regelbundet fråga myndigheten vad man kan bidra med för att skapa samordning, vilka behov som behöver lösas hos endera part samt vad man förväntar sig av varandra i händelse av katastrof.
Vi ska vara ytterst glada att vår kommun inte prövats på det sätt som skett i Västmanland, Gotland eller Kanada, men vi får aldrig utgå ifrån att det inte kommer hända. Och först när vi verkligen pratar med varandra kan vi skapa förutsättningar till effektivitet den dagen då det brinner även här.
Tomas Ekermo Karlsson
ordförande Liberalerna, Nyköping