Vi befinner oss i fastan, den tid som föregår påsken. Fastan påminner oss om världens lidande, att närmare 800 miljoner människor inte har tillräckligt att äta. Att så många människor hungrar är en av världens största orättvisor.
Globaliseringen och klimatutmaningarna visar hur vi människor hör samman och är beroende av varandra. Ingen kan längre ställa sig utanför och hävda att mitt liv och min tillgång till mat och rent vatten är oberoende av andras. Maten i våra butiker kommer idag från hela världen. Den är odlad och producerad av människor som har samma behov av mat och samma längtan som du och jag, att våra barn ska få äta sig mätta på en nyttig mat. I Svenska kyrkans gudstjänster uttrycks en besläktad tanke: Ett enda bröd, en enda mänsklighet.
Trots stora framsteg i kampen mot hunger och fattigdom har fortfarande var åttonde människa för lite att äta. Barnen är särskilt utsatta – vart fjärde barn under fem år får för lite och för ensidig mat. Det hämmar deras utveckling, både fysiskt och mentalt, och de får svårare att följa med i skolan. Det behöver inte vara så. Det produceras mer än tillräckligt med mat, och vi vet idag hur man kan minska hunger och fattigdom på ett effektivt sätt: Framför allt handlar det om fred, om stöd till utveckling av det småskaliga jordbruket, om jämställdhet, och om social trygghet – tillgång till skola och sjukvård samt ekonomiskt stöd till dem som inte har möjlighet att försörja sig själva.
Fastan är en tid för eftertanke, för att leva lite enklare och öva sig i konsten att avstå. I den kristna fastan är det en stark tradition att avstå från kött, den karneval som föregår fastan betyder ordagrant hej då kött. I vår tid har kött-fasta fått en ny betydelse. Det är ett sätt att bidra till en minskad klimatpåverkan och kanske ta ett första steg mot en mer hållbar mathållning även på längre sikt.
Utsläppen av växthusgaser ska ner till nära noll under de närmaste decennierna. Stora delar av utsläppen kan minska genom investeringar i förnybar energi och ny teknik, vilket inte påverkar vår vardag. Att minska matens miljöpåverkan handlar däremot om förändrade vanor – att äta mer vegetariskt och säsongsanpassat, att välja det som är hållbart producerat, och att slänga mindre mat.
I alla kulturer och religioner finns en tradition av solidaritet, med den egna gruppen såväl som med främlingar.I flera religioner betonas delandet med andra särskilt under fastetider. Som kristna menar vi att vi möter Gud hos de mest utsatta, fattiga, hungriga. Fastan utmanar oss till att bidra till förändring. Därför driver Svenska kyrkan för 51:a året i följd en fastekampanj för solidaritet med de medmänniskor som i andra delar av världen saknar de allra mest grundläggande förutsättningarna för att kunna leva ett friskt och värdigt liv. Det handlar om maträtten – allas vår rätt till mat.
Gunilla Hallonsten
Internationell chef för Svenska kyrkan