Debatt: Med nedgrävd kabel till SSAB vinner miljön och klimatet

Luftburna elledningar förstör den sörmländska skogen. Därför bör de grävas ned. 

När man ser hur den svenska skogen tas för givet, är det lätt att tro att vi har för mycket skog i vårt land. I takt med samhällets pågående elektrifiering behöver svensk industri mer el än vad dagens elnät kan leverera. Således är planen att röja ännu mer skog, och ersätta ännu fler trädstammar med elstolpar.

Tiden är knapp för att ställa om till ett koldioxidneutralt samhälle. Vi vänder oss inte mot samhällets ökade behov av el, ej heller nödvändigheten i att bygga ut elnäten. Vår fråga är varför man i Sverige vill göra det med den äldsta och mest förödande tekniken – luftledningen. I Danmark är kabelläggning av nya elledningar norm. Varför har vårt grannland större ambitioner att bevara sitt landskap än vi? 

Skogen är vår viktigaste kolsänka. Dess förmåga att binda koldioxid är ett av våra främsta verktyg i kampen mot klimatförändringarna. För Södermanlands skog antas upptaget till cirka 11,6 ton/ha och år.  Hybrit skulle i och med luftledningsalternativet orsaka ett minskat årligt upptag på 2 638 ton koldioxid! Motsvarande siffra med markkabel uppskattas till cirka 128 ton koldioxid.

Den yta som i dag består av röjda ledningsgator skulle kunna binda över tre miljoner ton årligen, om där i stället växte skog. Det är dubbelt så mycket som SSAB i Oxelösund släpper ut på årsbasis, enligt Naturvårdsverket. Ändå skrivs det spaltmeter om Hybrit och behovet av fossilfritt stål, men inte något om att den elledning som behövs för att försörja Hybrit och som innebär stor påverkan på vår natur och förlust av hundratals hektar skog. I Sverige jagar vi, trots löften om motsatsen, fortfarande den kortsiktiga ekonomiska vinsten. 

För att förse SSAB med den el som krävs för att tillverka fossilfritt stål planerar Vattenfall att bygga två nya 130 kV-ledningar mellan transformatorstationen i Hedenlunda i Flen och SSAB i Oxelösund. Om Vattenfall fortskrider med sina planer på en luftledning, kommer den att lämna ett 74 kilometer långt öppet sår genom ovärderliga skogs- och kulturlandskap i Södermanland. 

Skog kommer att röjas och ersättas av stolpar dubbelt så höga som omgivande träd. Ledningen kommer att korsa Kiladalens Natura 2000-område, som med sina höga naturvärden tryggar unik biologisk mångfald. Är det rätt att orsaka oåterkallelig skada på våra landskap, när mer hållbara alternativ finns? Att gräva ned eller sjöförlägga ledningen utefter befintlig infrastruktur skulle ge SSAB den el företaget behöver för att producera fossilfritt stål. Dessutom tryggas omistliga naturvärden.

Gör svensk industri verkligt hållbar genom att ta hänsyn till helhetsbilden! Samma höga målsättning som Hybritprojektet visar för att rädda klimatet måste vi också ha för att rädda skogen. Kunskapen finns för att anlägga markkabel. Var är ambitionen? Vi kan inte rädda klimatet genom att offra miljön.