Mat har gått från att vara en livsnödvändighet till att bli en del av ett personligt varumärke, ofta grundat mer på image och tyckande än på fakta. Nu har den trenden nått miljö- och klimatdiskussionen.
Olika livsmedel, inklusive mjölken, sätts under lupp. Det är bra eftersom maten står för en stor del av människans utsläpp av växthusgaser, men det krävs en nyansering av debatten. Allt vi äter påverkar miljön på något sätt. Frågan är hur vi äter smartast för att få i oss den näring vi behöver, minimerar miljöpåverkan och maximerar matens bidrag till andra nyttor i samhället?
En del debattörer menar att mjölkkonsumtionen och produktionen måste minska för att rädda miljön. Och själv-klart bidrar mjölkproduktion till utsläpp av växthusgaser – det gör all mat. Samtidigt har svensk mjölkproduktion hälften så stora utsläpp av växthusgaser per kilo mjölk än världsgenomsnittet så i stället för att importera ost, smör och yoghurt från andra länder, borde vi producera ännu mer mjölk i Sverige. Då bidrar vi till att minska de totala utsläppen av växthusgaser i världen och minskar dessutom exporten av miljöproblem till andra länder.
Det är en förenklad världsbild att tro att det går att diskutera matens miljö- och klimatpåverkan utifrån endast en parameter; utsläpp av växthusgaser. Man måste också titta på vilken näring ett livsmedel ger i förhållande till sin klimatpåverkan. Utan att blinka sätter vi svenskar i oss stora mängder godis, läsk och chips trots att vi alla vet att de har stor klimatpåverkan och inte ger någon näring, bara tomma klimatkalorier. Mjölk ger däremot mycket näring i förhållande till sin påverkan på klimatet – till exempel två gånger så mycket som sojadryck och åtta gånger så mycket som havredryck. Mjölkkor omvandlar dessutom en resurs som vi människor inte kan utnyttja, nämligen gräs, till ett näringsriktigt livsmedel.
Svensk mjölkproduktion bidrar även med andra miljövärden. De öppna landskapen och den biologiska mångfalden förutsätter betande djur. En tredjedel av våra artrika naturbetesmarker betas av kor av mjölkras och ungefär hälften av våra rödlistade arter finns i gräsmarker vars främsta hot är igenväxning. Mjölkproduktion bedrivs ofta på platser som inte lämpar sig för odling av något annat än gräs och där det inte skulle gå att odla något vegetabiliskt alternativ ätbart för människor. Alternativet till svensk mjölkproduktion är inte grönsaksodling utan igenväxta hag- och ängsmarker.
Svensk mjölk ger oss öppna landskap och biologisk mångfald och mycket näring i relation till sin klimatpåverkan – därför är svensk mjölk en självklar del i ett hållbart samhälle.
Palle Borgström
ordförande, LRF:s Mjölkdelegation
Margareta Malmquist
ordförande, LRF Södermanlan