Gustav Fridolin och Stefan Löfven försökte gemensamt att hålla upp täckmanteln för att tillåta en hedersam reträtt för bostadsministern som visat sig vara islamist. Gissningsvis har det inom socialdemokratin länge funnits en skepsis mot Kaplan, eftersom han tidigare gjort bort sig genom samröre med antisemiter och minst sagt olämpliga uttalanden. Dessutom röjdes bostadsministerns dubbla agenda av Nalin Pekgul (S) i Dagens Industri för två år sedan.
Tveksamheten inom Social demokraterna gentemot Kaplan lär ha omfattat obehag med Miljöpartiets identitetspolitik*, som stämplar kritik av islamism som islamofobi. Fridolin och Peter Eriksson viftade uppgivet med islamofobivapnet i nyhetssändningarna efter Kaplans avgång.
Identitetspolitik, som har sina rötter i den så kallade postmodernismen**, skiljer skarpt mellan olika socio-etniska perspektiv på politiska frågor, vilka anses likvärdiga – och förenliga. Det kulturella sammanhanget bestämmer vad som är rätt eller fel.
Detta gör det möjligt för Kaplan att uppträda som högernationalist i den turkiska diasporan, och demokrat i offentliga politiska sammanhang. Kaplan kan mycket väl, enligt Gustav Fridolin, vara både och. Identitetspolitiker besväras inte av att bilden inte går ihop, eftersom den enligt dem inte behöver göra det.
Identitetspolitiken erkänner inte universella värden, till exempel gällande kvinnors rättigheter. En kristen vit man har alltid fel – det brukar motiveras med så kallad normkritik*** – men skulle han händelsevis ha rätt, kan han inte hävda sin uppfattning gentemot en avvikande kulturellt betingad uppfattning. Allt är nämligen, enligt identitetspolitiken, relativt.
Identitetspolitikens motsättningar blev ytterligare belysta i onsdags, då det avslöjades att en muslimskt troende ung man, för övrigt ordförande i en organisation Mehmet Kaplan startat, lämnat MP sedan han vägrat ta tv4:s kvinnliga reporter i hand – av religiösa skäl.
Yasri Khans värderingar var kända i partiet, trots det hade valberedningen nominerat honom till partistyrelsen. MP får ursäkta, men partiets trovärdighet minskar om det i ena stunden säger att det är feministiskt, och i nästa lyfter fram islamister till toppositioner i politiken.
Endast postmodernister är beredda att fullt ut försvara identitetspolitiken. Givetvis har Miljöpartiet inte köpt alltihop, eftersom det trots allt är ett förnuftigt parti. Det man har köpt är emellertid en stor belastning, vilket partiet fått erfara under de senaste dagarna.
Fotnot: * Identitetspolitik är uppfattningen att vår identitet huvudsakligen bestäms av etnisk-kulturell tillhörighet, samt att varje kultur måste värderas inifrån. Minoriteters synpunkter lyfts fram. **Postmodernism är uppfattningen att ideologi och vetenskap endast är relativt giltiga teorier, om ens det. Sanning i egentlig bemärkelse finns inte. ***Uteslutande västerländska normer granskas kritiskt.
Christian Hårleman (L)
Ej företrädande (L) i Nyköping