I SN 2/11 läser vi Hans Rydbergs inlägg: "För att vargar och betesdjur ska kunna leva sida vid sida krävs att staten utan krångel tillhandahåller och sätter upp rovdjurssäkra stängsel."
Uppmaningen är tjusig men helt orealistisk. Även om skattebetalarna och finansministern skulle samtycka till åtgärden, som i de flesta fall måste starta med att montera ner och forsla bort befintligt stängsel, så finns inga rovdjurssäkra stängsel.
Ett godkänt rovdjursavvisande stängsel, enligt Viltskadecenters anvisning, har hårt spända eltrådar så lågt att rovdjur inte kan krypa under. Jag hör ofta vargromantiker hänvisa till just rovdjursavvisande stängsel för skydd av betesdjur, men jag har ännu inte träffat någon sådan som själv har erfarenhet av att stängsla och sköta stängsel.
Vi stängslade nyligen 2,5 km vid våtmark. Av två skäl avstod vi rovdjursavvisande stängsel:
1) Ingen som har erfarenhet av att gå med trimmer längs ett långt stängsel för att hålla eltrådarna fria från kortslutande vegetation vill ha eltråden så lågt att det för kroppen mycket förslitande arbetet måste utföras ofta.
2) Vid stängsling av våtmark måste eltråden sitta så högt att tråden inte har kontakt med vatten vid högsta vattenstånd.
Många av de biologiskt värdefulla betesmarkerna är strandängar vid sjö och hav. Mot vatten med rörligt vattenstånd saknas möjlighet att sätta rovdjursavvisande stängsel samtidigt som vargen inte skyr en simtur.
Rydberg formulerar sig i artikeln som om han företräder Naturskyddsföreningen Sverige när han i bästa fall företräder den lokala kretsen Daga-Gnesta. Jag har själv anknytning till Naturskyddsföreningen och hoppas att vår riksorganisation har en mer nyanserad syn på hur biologisk mångfald ska värnas. En livskraftig vargstam, fri från problem med inavel, uppnås hellre med genomtänkta stödåtgärder än med vargar överallt.
Låt oss därför värna om vårt beteshävdade landskap och hålla det fritt från vargar. Det lär också bli avsevärt mindre kostsamt för våra nu plågade statsfinanser än om Rydberg får gehör och staten utan krångel tillhandahåller och sätter upp rovdjurssäkra stängsel överallt.
Att önska vargar för att hålla viltstammarna i schack är poänglöst. Naturskyddsföreningen förespråkar ekologisk och närproducerad mat och vad kan då vara bättre människomat än älg och andra i naturens skafferi? Att skriva att vargen inte är något problem i Europas bergs- och skogstrakter varslar bara om okunskap.
Man kan inte begära att människor som saknar erfarenhet av stängselskötsel och rovdjursangrepp kan sätta sig in i djurshållarens situation. Man kan däremot begära att en förespråkare av biologisk mångfald åtminstone ska reflektera över att det artrika beteshävdade landskapet redan är på fallrepet och göra en ansträngning till konsekvensanalys beträffande vargens effekter på djurhållare och därmed landskapet!
Konsekvensanalys är tyvärr ett alltför sällan använt hjälpmedel.
Mikael Gemsiö
här fri debattör, i andra sammanhang företrädare för Naturskyddsföreningen Södra Sörmland