Kul att se att det finns grävare inom NTM-koncernen, tydligen ganska många. Det upptäckte jag häromdagen då jag läste vår facktidning Journalisten. Nu ska ni grävare samla er som ett nätverk. Men jag ställer frågan: Var har ni varit hittills? Jag har förgäves väntat på en granskning av jätteprojektet Ostlänken i många år. Detta trots att grävande journalistik är något som säljer, som en grävare konstaterar.
Jag har själv bakgrund i de numera NTM-ägda tidningarna. Under en tidsrymd på bortåt 70 år har jag medverkat i de flesta i olika former. Största delen av tiden som fast anställd.
I mer än 30 år har jag skrivit om det som numera kallas Ostlänken, alltså långt innan den fått sitt namn. Först som anställd samhällsreporter och sedan jag slutade på Södermanlands Nyheter för 25 år sedan som oberoende debattör.
Tiden närmast därefter etablerades det kommunägda Ostlänken-bolaget som fick sitt kontor i Nyköping. Jag deltog i nätdebatten i och för sig som privatperson. Men var nog den enda journalist som mer eller mindre oregelbundet besökte Ostlänken-kontoret och kollade posten.
Jag kände att jag hade en viss skyldighet mot mina gamla läsare att använda mina kunskaper i ämnet jag kunnat skaffa mej genom deras prenumerationsavgifter. Det resulterade att jag började skriva i SN igen. Det kändes också ganska bra att i debattforum publicera sådant som först långt senare kom i nyhetsartiklar.
NTM har ju sin tyngdpunkt i Östergötland med två tidningar av typen länstidning större, NT och Corren, plus ett par till. I grannlandskapet Sörmland dessutom fyra dagstidningar. Ostlänken passerar genom båda landskapen med tilltänkta stationer i Vagnhärad, Nyköping, Skavsta flygplats, Norrköping och Linköping.
Samhällets resurser är begränsade. Ostlänken är en mycket dyr järnvägslösning. Medan vinsten är begränsad till några minuters snabbare resa till och från Stockholm. Det kan jämföras med behovet av dubbelspår på Malmbanan i Norrbotten, en järnväg av en helt annan samhällsbetydelse, men saknar finansiering för upprustning.
Mot den bakgrunden borde Ostlänken vara självklar att granska. I stället så har NTM-tidningarna efter banan i stort sett fungerat som en PR-organisation. Den kritiska granskningen har överlåtits till en 85-årig gubbe i Nyköping och andra debattörer. Men det räcker inte. Här behövs en redaktions resurser.
Det är inte för sent än. Inte ett spadtag har hittills tagits på Ostlänken (om man undantar arkeologernas arbete). Uppslagsändar finns i tidningarnas egna arkiv. Men även i olika myndigheters, med Riksrevisionen i spetsen, granskningsrapporter. Dessutom finns kritiker som säkert ställer upp.
Det är hög tid att göra det NTM-tidningarna borde gjort för länge sen. Granska Ostlänken!
Fotnot: NTM står för Norrköpings Tidningar media, till vilken den här tidningen hör.