Det pratas mycket stål i Europa just nu och i veckan röstade vi om hur stålindustrins konkurrenskraft ska stärkas i Europaparlamentet. Stålindustrin lider och har krisat en länge tid. Det finns en global överkapacitet och det råder ingen tvekan om att stålverk kommer att få slå igen. Det kommer att drabba Sverige och Europa. Men vi kan faktiskt påverka i vilken utsträckning vi drabbas. Det är ingen naturlag som säger att det är just svenska och europeiska stålverk som ska stänga.
Vi har en stålindustri i världsklass som tillverkar högspecialiserade produkter som till stor del går på export. Men dålig politik har bidragit till att driva produktionen utomlands och har gjort att Europas stålindustri tappat i konkurrenskraft. I många länder försöker regeringarna nu underlätta för industrin genom att fokusera på konkurrenskraft och kompensera industrin för de indirekta kostnader som kommer med EU:s höga klimatambitioner. Men i Sverige har regeringen gått i motsatt riktning och lagt ytterligare sten på bördan. När Stefan Löfven bildade regering med tillväxtfientliga Miljöpartiet bytte han fot i industrifrågorna och kärnkraftsavveckling, lastbilsskatter, och höjd skatt på allt från arbete till förnybar energi är bara några exempel på hur regeringens politik nu slår mot industrins konkurrenskraft.
Men att stålindustrin är på tapeten i Europa just nu handlarinte bara om dagens kris. I vår fattar vi det kanske viktigaste beslut som påverkar industrins konkurrenskraft på flera år i reformen av EU:s utsläppshandel. För att klara vår konkurrenskraft gäller det att fokusera på det viktigaste: hur vi minskar utsläppen så billigt som möjligt. Men hittills har signalerna från både S och MP varit att man istället vill göra utsläppshandeln så dyr som möjligt. Stefan Löfven har passat i frågan och låtit Åsa Romson bestämma. Konsekvensen är att allt fokus har legat på tvinga fram avveckling och omställning, i stället för att göra det så billigt som möjligt att minska utsläppen och garantera jobb och tillväxt.
Regeringspartierna vill nu börja använda handelspolitik och tullar för att smeta över sina misslyckanden i energipolitiken. Deras Europaparlamentariker kräver nu klimatprotektionism med koldioxidtullar och höga och skadliga tullar mot Kina för att skydda europeisk industri. Inte ens den rödgröna regeringen är så tokig! För höga tullmurar och stängda gränser stärker inte vår konkurrenskraft. Tvärtom är risken stor att det leder till att andra länder svarar med samma mynt mot oss. Det vinner knappast industrin på.
Sedan år 2000 har Sverige tappat 160 000 jobb i industrin och bara de fem senaste åren har vart tionde industrijobb gått förlorat. Industrin lider och det beror till stor del på att vi med politiska beslut ökat kostnaderna att producera här. Men lösningen är inte att stänga gränsen eller göra energin ännu dyrare. Lösningen är att låta konkurrenskraft och kostnadseffektivitet genomsyra alla politiska beslut. Om Stefan Löfven inte tänker om, är risken stor att Miljöpartiet lyckas avindustrialisera stora delar av Sverige.
Christofer Fjellner
Europaparlamentariker för Moderaterna