Det brukar hävdas att svensk självförsörjningsgrad är 50 procent, eftersom vi importerar cirka hälften av den mat som konsumeras. Men sanningen är att den är betydligt lägre om en utdragen krissituation med tillstängda importvägar uppstår. Då är den i praktiken noll. Orsaken är att Sverige är starkt beroende av att importera, inte bara livsmedel, utan även insatsvaror till jordbruket, som till exempel gödningsmedel och protein till djurfoder.
Enligt Therese Frisell, sakkunnig på Livsmedelsverket, kommer försörjningsgraden att vara obefintlig så länge vi saknar beredskap och verktyg för att kunna bedriva livsmedelsproduktion (ATL 4/12-2015). För en tid sedan lade Centerpartiet i Oxelösund fram en motion i kommunfullmäktige. Vi pekade bland annat ut vad Oxelösunds kommun redan nu kan göra för att förbättra sin egen beredskap och säkerhet, inte bara för fredstida förhållanden utan även med tanke på mer allvarliga kriser och krigstillstånd. Bland annat yrkade vi på att Handlingsplanen för en säkrare och tryggare kommun bör revideras. En ökad vikt måste läggas vid extraordinära händelser. I den delen bör planen göras mer konkret. Ett exempel är råvaru- och livsmedelsförsörjningen. Redan för något år sedan konstaterade tre SLU-forskare (DN 21/2-2014) att Sverige på drygt 20 år bundit upp sig i ett globalt system som kräver ständig införsel av livsmedel genom långväga transporter. Det finns inga beredskapslager, och de importerade livsmedel som finns i landet räcker i bästa fall någon vecka, innan maten i kylskåp och på butikshyllor tar slut. Ingen myndighet har helhetsansvar för livsmedelsförsörjningen i kristid. Livsmedelsverket har samordningsansvar när det gäller kris- och beredskapsplanering av livsmedelsförsörjningen, men det uppdraget gäller enbart kortvariga krissituationer på max tre veckor.
Ytterligare ett perspektiv rör långsiktig hållbarhet. Forskarnas slutsats är att åtgärder bör vidtas så att Sverige kan ta ett större ansvar för den hållbara matproduktionen i världen. Det är inte protektionism utan bottnar i en insikt om att konkurrens och fri handel förutsätter en fredlig värld utan stängda gränser, konflikter och embargon. Handel och öppna gränser för varor och individer fungerar i tider av fred, men inför orostider måste beredskapen finnas där, även den som gäller civilt skydd och livsmedelsförsörjning.
SLU-forskarna pekar på att jordbrukslandskapet är resultatet av långsiktiga investeringar. Den biologiska mångfalden i Sverige är störst i just jordbrukslandskapet och den kan bara upprätthållas med ett vitalt jordbruk med både djur och diversifierad växtodling.
I Centerpartiet finns en djupt förankrad insikt att jordbruket inte utgör ett särintresse utan ett viktigt allmänintresse – i flera avseenden, inte minst beredskapsmässigt. Utan ett fungerande jordbruk som respekteras och aktas av invånarna kan inget land i längden existera på egna villkor.
Ann Abrahamsson
ordförande, Centerpartiet i Oxelösund
Bo Höglander
gruppledare (C ) i kommunfullmäktige, Oxelösund