I Nyköping är vi yrvakna. En konsekvens av de många pågående konflikterna i världen är att tusentals flyktingar anländer till Sverige varje dag eller vecka. Några av dem kommer hit och inkvarteras i asyl- och evakueringsboenden, om de inte finner lösningar i eget boende. Migrationsverket och kommunen anstränger sig för att alla ska få tak över huvudet och mat för dagen, att platser i skolan tillhandahålls med mera.
Under en tid måste alla goda krafter mobiliseras för att med till buds stående medel hjälpa flyktingarna från konfliktområdena i Irak, Syrien och Afghanistan till så trygga förhållanden som möjligt i vår kommun.
På kort sikt är problemen säkert överkomliga. På lite längre sikt är det oklart hur vi ska komma till rätta med det växande utanförskap som flyktingskrisen bidrar till.
Fokus ligger ofta på det svåraste problemet – jobben. Tyvärr tar det normalt tio år eller mer för utrikes födda att bli egenförsörjande. Kan vi inte nämnvärt minska arbetslösheten i utanförskapsområdena är det hög tid att fundera på vad som kan göras för att minska följderna av detta.
Mitt förslag är att vi i Nyköping startar ett mer långsiktigt arbete på samma grundval som det vi sjösatt för att hjälpa de flyktingar som varje dag anländer till kommunen. Det arbetet kan inte vänta eftersom situationen redan är ansträngd i våra utanförskapsområden. Det är där spänningarna och problemen som ofrånkomligen uppstår i flyktinginvandringens spår är mest kännbara.
Sätter vi de boendes vardag i fokus är det inte säkert att kostnaderna behöver vara höga. Mervärdet är stort om relativt små insatser gör skillnad för dem som deltar i dem och insatserna gagnar området. Involveras de boende själva i arbetet skapar det stolthet och framtidstro.
Erfarenheterna från den så kallade storstadsatsningen för ett femtontal år sedan är att de boende i utanförskapsområdena ofta har andra uppfattningar än kommunen och bostadsföretagen om vad som bör göras. Inser representanterna för myndigheterna och företagen att de boende själva är de främsta experterna på sin livssituation kan man erbjuda dem delaktighet och tillgodogöra sig kompetens man annars saknar.
Insatser görs redan, till exempel öppnades förra året en fritidsgård i Brandkärr. Kommunservice i Brandkärr fyller ett stort behov. Nya föreningar och lokala aktiviteter uppstår. Myndigheter samverkar. Men arbetet behöver breddas, utvecklas och samordnas bättre.
Erfarenheter från flera kommuner i Sverige visar att tidiga insatser, bred samverkan samt mobilisering av civilsamhället är nyckeln till framgång med integrationsarbetet, även gällande jobben.
Förväntningarna på samhället ska vara rimliga, stat och kommun kan inte bära hela ansvaret för att lösa problemen. Din och min insats behövs för att bygga en invånargemenskap som tål de påfrestningar som Nyköping av allt att döma kommer att utsättas för under många år framöver som världen ser ut i dag.
Christian Hårleman
Har arbetat med integrationsfrågor i bland annat Södertälje. Tjänsteman i Nyköpings kommun, men skriver denna artikel som privatperson