Alla kan inte bo i tätorten. I Nyköpings kommun bor en tredjedel av befolkningen utanför stadskärnan och många som flyttar till kommunen väljer att bo i områden med mer träd än asfalt. Samtidigt har vi visat att samhällen som Stavsjö är en vinstmaskin för kommunen. Det betyder att kommunen återför mindre resurser än vad skatteintäkterna ger. Hur gör man då när stat och kommun inte räcker till för att ge service till ett sådant landsbygdsamhälle?
När det gäller boende har de flesta allmännyttiga stiftelserna med tiden ombildats till aktiebolag med strikta avkastningskrav. Så finner till exempel Nyköpingshem AB det olönsamt att bygga på landsbygden. Man har även sålt ut sitt fastighetsbestånd till privata fastighetsbolag som inte heller har intresse av att bygga nytt.
I Kiladalen har vi valt att pröva en relativt ny form av allmännyttigt bolag, ett så kallat lokalt utvecklingsbolag. Men i stället för att utgå från centralortens perspektiv, utgår vi från invånarnas lokala behov och engagemang. För ett år sedan bildades Kiladalens Utveckling AB (svb). 83 aktieägare, enskilda familjer och lokala entreprenörer, satsade tillsammans 200 000 kronor i aktiekapital. Bolaget skall erbjuda service på landsbygden, digital lanthandel, vård och boende samt dela med sig av erfarenheterna. Överskottet återinvesteras i lokalsamhället eftersom ingen enskild aktieägare kan erhålla utdelning.
Under bolagets första år har vi samarbetat med Migrationsverket för att hålla lektioner i migrationssvenska för boende på asylförläggningen. Intäkterna gick bland annat till att avlöna tre lärare och skapade alltså arbete. Bolaget förvärvade den sedan sju år nedlagda skolan och avtalade med landstinget om att öppna en sköterskemottagning på prov i fastigheten som nu heter Stavsjögården. Kanske kan de skattebetalare som bor längst bort från centralorten i framtiden få tillgång till en digital läkare. Kostnadseffektiviteten talar för sig själv. Vi tittar nu på om kommunen kan höja kvaliteten och spara stora resekostnader genom att vända på hemtjänstens planering för samhällen i kommunens periferi och utgå lokalt.
I alla samhällen finns dolda kompetenser och resurser. Kiladalens Utveckling AB (svb) har under året investerat i den mottagning som landstinget nu öppnar den 20 oktober. Arbetet har huvudsakligen gjorts som ett frivilligarbete av kunniga personer. Det ekonomiska värdet är att vi kan erbjuda samhällstjänster lokalt, kanske framtida hyresbostäder där ingen aktör i dag vill bygga, och arbetstillfällen. Detta sker genom ett aktiebolag som i grunden är allmännyttigt – och grundat på lokala behov, lokala utmaningar och lokalt engagemang.
Lokala utvecklingsbolag som Kiladalens Utveckling AB (svb) representerar ett nytänkande genom att bolagsformen kan förena lokalt engagemang och lokalt aktiverat kapital med kommunens och landstingets vilja och förmåga att pröva innovativa lösningar på gamla problem. Vi tror att den politiska viljan finns och att modellen kommer att få en roll i arbetet med landsbygdsutveckling för 2000-talet.
Gunnar Casserstedt Larz Johansson