En solig sommardag för någon månad sedan satt jag och såg på när min 12-årige son och hans kamrater skötte om hästarna efter ett ridpass. Ponnyerna på Mias Ponnyskola på Berga tycktes också njuta av ompysslandet i den alldeles lagom varma sommaren. Det kändes lugnt och tryggt och enormt rogivande. Mia instruerade och höll ett vakande öga över verksamheten och några lite äldre tjejer hjälpte de yngre barnen tillrätta på ett alldeles naturligt och kamratligt sätt. Hela bilden andades harmoni och lycka. Sådär som man nästan bara känner tillsammans med hästar och omtänksamma kamrater.
Själv hade jag förmånen att få växa upp med ridskolan på Bullersta. Alla ungdomsledarkurser och rid- och teorilektioner jag först gick och senare fick hålla la en bra grund för mitt yrkesverksamma liv. Det jag lärde mig och fick uppleva på ridskolan har jag fortfarande idag, 40 år senare, nytta av dagligen. För den som inte upplevt det själv kan det vara svårt att förstå ridskolornas magi. Äldre hjälper yngre och lär inte bara de yngre utan även sig själva. Hästar är stora, levande varelser att ta hand om, kommunicera med och om man behöver det, få tröst av när ingen annan förstår.
Sverige är fullständigt unikt avseende ridskoleverksamheten, som gjort ridsport till en folksport. EM i Göteborg var en enorm framgång som toppades av ett fantastiskt guld i banhoppning. Men också framgångar och medaljer i Paradressyr med mera. Ridskolorna ger en enorm bredd som tydligen också ger en bra topp.
När äldre hjälper yngre stödda av kunniga och kloka vuxna överförs den kultur som gör ridskolorna till en så fantastisk utvecklingsmiljö för barn och ungdomar. På Bullersta ponnyskola finns den här rätta kulturen. Men förstår de styrande i kommunen riktigt värdet av detta? Ett ridcenter om fem år är ingen tröst för den som är 12 år nu. Den personen är 17 år när ridcentret står klart. Kan och vill man börja om då? Hur mycket av den möjliga utvecklingen har man då gått miste om? Hur bygger man om fem år en lika bra kultur om alla är nya?
Några månader till finns en väl fungerande ridskola, vad den behöver för att fortsätta är någon form av ridhus. Det är en liten investering för att vara mer förberedd inför det kommande ridcentret. Nyköpings hästsportklubb bör naturligtvis få det stöd som föreningar med så stor allmännytta ska ha.
Planera och bygg gärna ett ridcenter men viktigast nu är att se till att den fungerande ridskolan och föreningen kan överleva.
Patrik Lundell
pappa och lätt avdankad ryttare, ridlärare, banbyggare