Länsstyrelsen och länet Södermanland bildades år 1634, i år fyller länet 385 år. Det var rikskansler Axel Oxenstierna som såg till att vårt land delades in i län. Inte nog med det, han lade även grunden för den svenska byråkratin och statsförvaltningen, något som står sig än i dag.
I grunden handlade det om att skapa ordning och struktur så att landet skulle kunna styras även när kungen var utom riket. Makt delegerades och i ledningen för varje län sattes en landshövding, som blev en avlönad kunglig tjänsteman och kungens ställföreträdare i länet. Landshövdingen var ”kungens befallningshavare” och Länsstyrelsen en ”lantregering”, för alla kungens befogenheter. I dag rapporterar vi landshövdingar till regeringen och vi får våra uppdrag från både regering och riksdag.
Under 1800-talets senare hälft förändrades länsstyrelsernas befogenheter och makt, samtidigt som landstingen bildades (år 1862) och det kommunala självstyret stärktes. Under 1900-talet kom förhållandet till kommunerna att förändras ytterligare, den statliga kontrollen minskade och utvecklingen gick mot samråd och samverkan. Tilläggas bör, att andra statliga länsmyndigheter, som länsarbetsnämnder, länsbostadsnämnder, lantbruksnämnder växte fram under mitten av 1900-talet.
I början av 1970-talet förändrades länsstyrelsernas uppdrag igen, genom att rollen i samhällsplaneringen stärktes. Samtidigt som detta ägde rum inrättades, för tiden nya samrådsformer som naturvårdsråd, lokaliserings- och planeringsråd, med förtroendemannastyrelser och landshövdingar som ordföranden. Renodlingen fortsatte därefter, genom att den dömande verksamheten flyttades till länsrätter och genom att skatteförvaltningen bildade egna länsskattemyndigheter.
Under årens lopp har länsstyrelsernas uppdrag skiftat i takt med samhällsförändringar i övrigt. De senaste åren har våra uppdrag inom områden som klimat, miljö, kris, säkerhet och beredskap, förtydligats och stärkts. Vi har även fått uppdrag inom helt nya områden som brottsförebyggande. Brottsligheten har ökat, vilket samhället måste rusta sig för. Här, liksom inom andra områden, handlar vårt uppdrag om att bidra med kunskapshöjande insatser och att samverkan sker mellan den, lokala, regionala och statliga nivån.
Länsstyrelserna består trots att två utredningar, under de senaste sju åren, har föreslagit en förändrad indelning. Uppdrag och uppdragsgivare har visserligen skiftat under årens lopp, men jag tror att Oxenstiernas indelning av riket kommer att stå sig ytterligare några decennier!
Fotnot: Liselott Hagberg är landshövding i Södermanland. Hon medverkar som fristående krönikör i SN.