Prioritering är alltid nyckelordet när vi talar om vad göra och vad inte göra i den kommunala verksamheten. Nyköping är en fungerande kommun med generellt bra social service, inte minst vad gäller äldreomsorgen som är ett av mina politiska verksamhetsområden. Men verkligheten, både i det korta och långa perspektivet, ser tuff ut. Sanningen är den att antalet kommuninvånare som är äldre än 80 år blir allt fler, vi lever längre av den enkla anledningen att vi är friskare. Men när ålderskrämporna kommer blir de komplexa och ställer krav på en flexibel omsorg. Nu och framåt behöver vi en omsorg som kan möta både fler till antalet och de individuella variationer av vilka behov som måste mötas.
Åter till prioriteringen. Hur ska vi ha råd med en bra skola för alla och en bra omsorg för alla som behöver? Prioriteringar inom kommunens budget är ett politiskt ideologiskt pussel: att göra det ”bästa möjliga” med tillgängliga skattepengar. Kommunallagen kräver att Nyköpings budget ska vara i balans. Men. Staten har ett helt annat handlingsutrymme än kommunerna. För mig är det obegripligt och brist på ansvar (inte minst mänsklig omtanke) att Sveriges regeringar lever med mantrat: Spara i statens kistor. Skriv ner statsskulden. Sänk skatten.
Jag vill ha mer kommunala pengar till äldreomsorgen och jag vill framför allt ha mer statliga pengar till omfattande och långvariga satsningar på äldreomsorgens personal. Jag vill ha en värdig äldreomsorg.
Verkligheten är att Sverige har EU:s näst lägsta statskuld. Till vilken nytta? Våra statskuldsräntor är nästan i storleken räknefel, om jag tillåts vara en smula raljant. Varningsklockorna från OECD och andra internationella organisationer ringer för att de är bekymrade över Sveriges spariver när samhället (medborgarna) behöver långsiktiga och uthålliga satsningar bland annat på välfärdens infrastruktur, inte minst äldreomsorgen.
Mitt ansvar som kommunpolitiker är att se till att varje skattekrona är så effektiv som möjligt men då behöver staten sluta spara och sänka skatter utan låta oss sätta skattepengarna i arbete.
Jag kan inte ställa några krav på staten, men för mig som socialdemokratisk kommunpolitiker är det en självklarhet att en regering, en riksdagsmajoritet, som talar om att värna och stärka välfärdens institutioner måste sluta spara och sluta devalvera äldre människors rätt till en god omsorg.