Har läst i SN om hemtjänsten, artikeln den 8/3 och Inlägg utifrån den 26/3. Har däremellan haft en dialog med Veronica Andersson, ordförande i vård och omsorgsnämnden kring brukarperspektiv och kapacitetstak.
Veronica Andersson säger att kommunen har brukarperspektivet och inte finns till för företagen. Det är brukarna som ska ha valfrihet. Vilket betyder valfrihet att välja vilket hemtjänstföretag som helst. Vilket i sin tur innebär att företagen måste säga ja till alla som begär deras tjänster. Det företag som Negim Moghadem har byggt upp med tolv anställda tvingas utöka mot sin vilja och ambition. För att alla ska följa samma regler?! Hur vettigt är det?
Om hon måste tacka ja till fler brukare betyder det antingen att de anställda tvingas stressa, jobba över eller att hon måste anställa fler. Eller lägga ner företaget.
De flesta som startar företag vill skapa bra produkter och bra förhållanden för sina anställda. I hemtjänsten är ”produkten” att bistå människor i sina hem med sådant de inte längre klarar själva. Det kräver utbildning, tid, ork och öppet sinne. Kommer det en stressad, utarbetad eller okunnig, outbildad, osäker person blir det inte bra för någon.
Alliansföreträdare i nämnden skriver i sitt Inlägg utifrån, att tanken med möjligheten för små företag att etablera sig var att de skulle kunna växa organiskt och välja hur många de kunde ta ansvar för och ge bra omvårdnad. Det låter bra i mina öron. Tidigare fanns möjligheten att verka inom ett begränsat geografiskt område, låter också vettigt. Den möjligheten togs bort och nu tas kapacitetstaket bort. Veronica Andersson menar att de privata företagen använde sig av kapacitetstaket för att förhindra landsbygdsbor att välja privat hemtjänst. Och?!
Lagen säger att kommunen har ansvar för att alla som behöver får hemtjänst. En helt annan sak är att kräva att alla som vill arbeta med hemtjänst i egen regi ska lyda under en sådan regel. Vore det inte mycket bättre att se olika typer av företag som en tillgång? Och samarbeta? Och se att det kan få finnas olika regler för olika typer av företag?
Valfrihet i all ära, alltså brukarens valfrihet. Jag tycker att både den kommunala och den privata hemtjänsten måste ha valfrihet och möjlighet att påverka sitt arbete. Alla ska ju må bra.
”Det finns inget som hindrar samarbete mellan utförare, men det är inget arbete som den politiska ledningen driver. Det måste växa fram på annat sätt”, skriver Veronica Andersson till mig. Och fortsätter: ”vi har dialogmöten där privata och kommunala hemtjänsten möts.”
Låter bra med dialogmöten. Där borde ett samarbete kunna växa fram. Tyvärr får jag många berättelser om brist på dialog mellan personal och ledning, både i privata och kommunala verksamheter. Kan det bero på oförmåga att lyssna till varandra?
Den stora utmaningen är att inspirera fler att utbilda sig och arbeta inom hemtjänsten. För att lyckas med det tror jag det är nödvändigt att skapa bättre förutsättningar i yrket. Att skapa en arbetsmiljö där alla trivs, har tid och ork att göra ett bra jobb, med mindre stress, mer tillit från alla håll.
Hild Lorentzi