#Metoo har beröringspunkter med att vara svart i Sverige.
Efter många år av tystnad kom de ut, en efter en. De hade hjärtskärande berättelser – allt detta offentligt på Twitter. En kvinna skrev om hur hon hade genomlevt sextrakasserier under tiden som tjänstgörande soldat . Hon hade hållit tyst. I många år hade hon burit inom sig denna smärta – idag ångrar hon sig. En annan kvinna berättade om hur hon hade våldtagits tre gånger, förföljts och hotats till döden – hon ville komma ut och berätta om detta.
Tonåringar som inte vågade berätta för sina föräldrar om vad de fått utstå – hot, främmande händer i underlivet – de har levt med skamkänslan, inte vågat berätta. I skolorna är berättelserna lavinartade om pojkar som antastat tjejer under rasterna, visslat efter dem och vill det sig illa rivit i flickornas kläder.
Kvinnor som tryckts mot väggarna i hissar av mäktiga män. I mörka hallar har de fått utstå blickar och visslandet. De maktlösa kvinnorna har hållit tyst i årtal, rädda för att slå larm. Berättelserna är mörka och syster – jag hör er, jag lider med er. Jag vet vad ni har fått gå igenom. Det är inte långt från hur det känns att vara svart i Sverige.
Att vara svart i ett vitt samhälle är inte det lättaste. Känn på de här berättelserna, vissa situationer har jag genomlevt själv och andra har bekanta som varit med berättat för mig:
Det är rea hos en välkänd butik inne i staden. Mycket folk som trängs för att fynda. Jag är också där för att hitta något som passar. Plötsligt hör jag hur affärsinnehavaren säger högt – "jovars, negern vill också klä sig fint!" Till vilket omgivningen garvar. Ni undrar hur det känns i en sådan situation? Jag vet bara en sak, jag känner mig kränkt. Jag vet vart butiksinnehavaren vill komma och han har lyckats med att kränka en annan människa.
Eller vad säger ni om detta: att komma till arbetsintervjun, där du blir bemött med ett brett leende. Du får svara på några formella frågor. Intervjuaren säger helt öppet att egentligen han behövde inte genomföra anställningsintervjun. Det var bara en formalitet. Som potentiell arbetssökande, du inser att du bara uppfyllde en kvot av dem som kunde vara med. Omintetgörande av din persona är ett faktum.
En vän har berättat hur han hittade något som liknade saliv i sin pizza. Men en sådan sak kan man inte bevisa. Han betalade för maten och gick därifrån. Att beställa mat kan ha sina risker om du ser ut på ett visst sätt.
Att gå längst med gatan är behäftad med risk – att få spottloskor från mötande. Eller tänk på det här – att bli förlöjligad, utskrattad att du inte duger till. Eller att prata med folk som låtsas att inte förstå vad du säger. Det är en härskarteknik som vässats och används för att trycka ned. Eller vad sägs om att gå in i en bilsalong där säljaren är inte intresserad av att prata med dig!
Systrar, ni har genomlevt ett helvete. Som svart kan jag relatera.
Edward Sevume
moderat