I den hårt uppskruvade valdebatten handlar den enligt väljarna viktigaste frågan – sjukvården - om att övertrumfa varandra ekonomiskt. C inom kvinnosjukvården, M i cancervården och så vidare. För partiet som först valde vården som profilfråga – KD – blir valet av allt att döma en succé trots att deras game changer med förstatligad sjukvård nästan helt kommit bort.
Sörmländsk debatt liknar rikets. Bäst sammanfattades den i Olof Jonmyrens ledare SN 29 augusti:
– Målet bör alltså vara mer vård till fler i bättre arbetsmiljö.
Samma budskap trallar alla partier på med försiktiga tonartsbyten:
– Fredrik Olovsson (S) lovar 90 miljoner friska pengar till landstinget från staten om man får behålla makten (SN 1 september).
– Magnus Leivik (M) lovar Gnesta en ny ambulans och Nyköpings lasarett en bättre arbetsgivare om han blir första landstingsråd efter valet (SN 30 augusti).
Eftersom Leivik, tillsammans med övriga i landstingsstyrelsen, juridiskt är arbetsgivaren är det löftet högintressant. Vem eller vilka andra vill han putta bort och med vilka demokratiska verktyg?
Konkreta förslag för hur arbetsmiljö och därmed patientsäkerhet kan förbättras på Nyköpings lasarett är hittills i debatten reducerat till ett: Mer pengar till primärvården så att sjukhusets akutmottagning avlastas och färre patienter behöver läggas in. Den förhoppningen är lika verklighetsanpassad som att restaurerat hemvärn besparar Sverige ökade försvarsanslag.
Ett återkommande konkret lekmannaförlag, senast framfört av Lars Blomqvist (31 augusti), är frigjorda resurser till vården genom minskad administration. Tjugofem procent tycker Blomqvist. För det finns flera goda argument:
1. Att sjukhusvård enkelt och billigt kan ersättas av primärvård enligt den formel där varje normalstort landsting strävar mot varsitt akutsjukhus är propaganda styrd av tjänstemän.
2. Den försämrade arbetsmiljö och patientsäkerhet som alltfler politiker säger sig vilja åtgärda är resultatet.
3. För personal som protesterar och påtalar patientrisker hårdnar motstånd och bestraffningar i samma takt som administrationen växer.
Alla på sjukhuset är därför ganska immuna mot löften om snällare chefer, bättre arbetsvillkor och säkrare vård för patienter så länge politiker inte signalerar att man har förstått och vill använda sina väljares mandat till att avstyra avlövandet av Nyköpings lasarett. Ser någon bjälken i ögat före valdagen?
Ingenting har samma betydelse för Nyköpings framtida utveckling.
Anders Mansten
fullmäktigeledamot fram till årsskiftet