Under 50- och 60-talen byggde kommunistregimerna i Europa upp murar mot väst, både i form av fysiska sådana, men också politiska och ekonomiska, samt andra hinder för att försvåra flödet av människor, varor, icke kommunistiska ideologier, med mera. Detta skedde trots att dessa staters regimer talade om internationalism och global enhet mellan folken. Men till ”folket” räknades bara de som var trogna de kommunistiska idealen, övriga räknades som ”folkets fiende”.
Berlinmuren som byggdes av den östtyska diktaturen uppfördes officiellt för att skydda landets invånare från ”den västerländska fascismen”. I själva verket byggdes den främst för att hindra invånarna från att fly till väst. Efter Berlinmurens fall 1989 skedde en snabb utveckling mot demokrati i östra Europa. Men denna utveckling har nu övergets i flera av länderna. Nationella högerextrema krafter går på högvarv för att bromsa de demokratiska framstegen som gjorts och återskapa auktoritära styren runt om i Europa. Till exempel i Ungern rullar man ut taggtråd och bygger stängsel vid nationsgränsen för att skydda det ungerska folket från ”främmande influenser”. Detta har skett med applåder från nazister och andra högerextrema, inklusive sverigedemokrater. Ett jättekliv bakåt pågår med regeringar som anser de har rätt att styra massmedia, domstolar, historiebeskrivningen, etcetera.
Vad är då skillnaden mellan den auktoritära stat som supernationalisterna vill bygga upp och de kommunistiska diktaturerna som fanns där före Berlinmurens fall? Om man synar definitionen av vad fascism är så stämmer mycket även in på vad kommunism är, till exempel: en stark stat, ett enda politiskt parti tillåtet, kontroll över massmedia, hets mot ”eliten” som utmålas som ”folkets fiende” samtidigt som man bygger upp en egen elit, omskrivning av landets historia som då alltid beskrivs som heroisk och full av hjältemod, hårda straff för den som försöker vara mer nyanserad, etcetera.
Om vi lyfter blicken från Europa till andra sidan av Atlanten kan vi se att mister Trump har ett beteende och en retorik som står fascismen mycket nära. Han talar som om det fanns en sammansvärjning av media mot ”folket” och honom själv; han är emot ”etablissemanget” samtidigt som han själv, som multimiljardär, tillhör detta etablissemang. Liksom andra högerextrema använder han flitigt det diffusa begrepp ”folket”, men klargör aldrig vilka som inkluderas i denna grupp. Dock vet vi att ledaren i Vita Huset inte räknar journalister som folk. Vi vet också att han gillar att bygga murar mellan nationer; har lovat en fysisk sådan mot Mexiko och bygger gärna murar mot andra nationer i form av handelshinder och annat.
Nu är det den supernationalistiska högern som bygger murar mellan folk och nationer i stället för de gamla kommunistregimerna.
Mats Lundberg
kulturantropolog