”Ordning och reda” har varit årets refräng i det politiska språket. Ordning i polisledningen, reda i ekonomin, i regeringskansliet, i asylpolitiken, i strandskyddet, i tiggeriet, i statsförvaltningen. Ordning och reda överallt. Stabilitet. Hållbarhet. Ända in i kaklet.
Men vår höst 2017 blir mest oordningens och oredans tid. Som nattgammal is spricker den vanliga ordningen och redan sönder.
Makten och dess vanliga härskartekniker visar sig sköra. Mansmakt, mäns makt, kan ibland, oftare än vi trodde, utövas utan ordning och reda – oordnast och oredligt.
#metoo rullar igång som chockvågor. Vi visste att makt kan vara farlig, att äga och att utsättas för. Vi visste att makt kan deformera den mäktige. Vi visste att äga makt kan vara som att få valkar, inte bara i händerna utan också i själen. Man kan förlora känseln. Och känsligheten. Hösten 2017 chockar oss.
Vi är nära julen. Om vi för en stund ställer julens tillbehör åt sidan – vad hittar vi då? Vi får syn på den Alternativa Härskartekniken: ett barn, i halmen. En liten bror, som kvider lite i natten. Julen säger oss att detta barn kan visa oss vad Meningen, Avsikten, Sammanhanget i våra liv handlar om. Många av oss kallar detta för Gud.
Detta barn läggs nu, varsamt, i våra händer. Lite valhänta tar vi emot det. Detta barn är den gudomliga chocken. Detta är julens ärende Låt oss hjälpa varandra att handskas med chocken, barnet, ansvaret. Gud ger oss ansvaret: för barnet, för världen. För dess framtid.
Julen är alltså oordning och oreda. En störning i våra system och strukturer. Julen är ett okontrollerat inlägg i vår ständigt pågående, ibland hetsiga och sandlådeaktiga, gnälliga debatt om Makten.
Barnet i halmen är ett stillsamt påstående om att det finns en alternativ maktutövning. En annan värld är möjlig. Ett annat sätt att utöva makt, utan att bära sig illa åt, är möjligt. Vem av oss vill börja?
Julbarnet växer upp och växer in i sitt uppdrag bland oss. Barnet tar oss vid handen och vill visa oss vad det är att vara Människa. Barnet är vårt Hopp, för oss, för världen, för allt som här lever. Han, vår bror från Gud, använder sin makt till att dela ut den. Han strör ut sin iver, sin respekt, sin ömhet, sitt mod, sin envisa kärlek bland oss. Hans liv är ett gudomligt slöseri, som drar genom tider och rum, ända in i vår tid, i våra rum; Gnesta, Nyköping , Oxelösund, Trosa, vårt GNOT-rum.
Julens innersta är överraskning .Dess ärende är inte en andlig historia. Den är en väldigt kroppslig händelse. Maria och Josef, Davidssons, får ett barn. Nu är vi hos dem. Vi står bara lite längre bort från det där uthuset, bara ett par tusen år.
Vi firar inte tomten, inte Kalle Anka, inte ens tjuren Ferdinand. Vi gläds åt att träffa dem, då och då. Men vi firar en mammas och en pappas stora oro och djupa glädje. Vi firar Hoppet om den alternativa framtiden Vi är alla inbjudna dit. #metoo. #youtoo.
Kjell Wiklund
präst, socialarbetare, författare