Dagens unga till varnagel – och dig med pension i sikte till eftertanke.
Jag kom in i yrkeslivet när ATP-pensionssystemet började. Vi lovades en pension motsvarande 80 procent av de 30 bästa åren. Tryggt? Javisst, vi ungdomar kunde lägga pensionstankar åt sidan!
Så fyllde jag 65. Fick jag 80 procent? Nix, inte ens 60. Snopet, eftertankens kranka blekhet infann sig.
Vad hade hänt under mina verksamma år? Jo, inbetalningar till eget pensionssparande var avdragsgilla med logiken avdragsgiltighet med beskattning vid pensionsutbetalning. Men, vad hände? Avdragsrätten började naggas i kanten för att så småningom helt upphöra. Beskattning vid utbetalning kvarstod, med råge. Så började tillväxt i sparandet beskattas varför utbetalningar vid pension reducerades. Pensionen naggades i kanten.
Pensionsöverenskommelsen 1994 berörde ju inte mig som ATP-pensionär. Eller skulle den göra det?
Därefter följde händelser slag i slag. Jobbskatteavdrag skulle säkra inbetalningar till nya systemet genom fler i arbete. Bromsen för att hålla pensionskapitalet stabilt skulle ju aldrig slå till, simma lugnt var beskedet. Ja men, jobbskatteavdraget kom ju inte att gälla pensionären som hade avstått lön för pensionsinbetalningar via arbetsgivaravgifter. Uteblivet avdrag kom att innebära väsentligt högre skatt för pensionären än den som arbetade.
Så slog bromsen likt förbenat till, även för ATP-pensionären, trots arbetsskapande jobbskatteavdrag. Pensionen sänktes under tre år medan kostnader för livsuppehälle steg. Löntagaren kunde glädja sig år en reallöneökning medan pensionären fick finna sig i reala sänkningar.
Inte nog med detta. Uppräkningar av pensioner sker i takt med löneökningar men reducerat med drygt en procentenhet. Ekonomisk standard vid pensionsinträde till 80 år fyllda innebär en sänkning med sådär 50 procent – förutan bromsar!
Staten ”lånade” närmare 300 miljarder ur pensionsfonder för att rädda budgeten. Återbetalning krona för krona lovades. Men icke.
Pensionärens skatt i nivå med löntagaren kostar staten 8 miljarder. Det är 3 procent ränta på lånet som aldrig återbetalats. Fy skäms alla partier.
Kikar jag ut över Europa och USA ser jag att i alla länder gynnas pensionären med lägre skatt än löntagaren. Här hemmavid betalar jag 12 procent högre skatt än löntagaren. Bromsen hänger som ett damoklessvärd över huvudet.
När jag fyllde 65 var pensionen högre än sjuksköterskans lön. Bromsar och reducerade uppräkningar har idag placerat mig lägre än undersköterskan.
Du politiker som inte behöver umgås med pensionären i beslutande församlingar verkar ha glömt att vi pensionärer snart är 2 miljoner – alla med rösträtt. Vem vill ha vår röst?
Lars Blomqvist
Nyköping