I början av 1970-talet genomfördes en stor kommunreform i Sverige. Då infördes ett enhetligt kommunbegrepp och drygt 1000 kommuner blev dagens 290. Syftet var att skapa ändamålsenliga och bärkraftiga kommuner men debatten handlade sällan om detta, utan om var centralorten skulle ligga! Många lämpliga kommunbildningar stupade på sådana lokalegoistiska krav och nu kan vi förnimma historiens vingslag när debatten om "länshuvudstaden" i den kommande regionbildningen tagit fart.
Vi är störst, bäst och vackrast lyder de käcka utropen från länets alla hörn när debatten egentligen borde handla om hur man skapar en effektiv och resurssnål organisation utan att skapa nya administrativa gränser och utan revirtänkande. Var administrationen, eller delar av den, är belägen är av underordnat intresse. Det viktiga är att vi nu har möjlighet att bryta upp invanda mönster för att skapa något nytt utan onödiga överbyggnader av politiker och byråkrater. En sådan organisation kan återvinna sörmlänningarnas förtroende och skapa en ny gemensam känsla till skillnad från dagens "vi och dom"!
Risken är uppenbar att det annars bara blir en sammanläggning av tre organisationer, utan krav på effektiviseringar och besparingar, där antalet politiker snarast blir fler än färre och där bristande effektivitet kompenseras med fler administrativa chefer och fler tjänstemän.
Vi ser framför oss en slimmad organisation med ett direktvalt regionfullmäktige, en regionstyrelse med övergripande ansvar för ekonomi och resursfördelning och tre politiska nämnder därutöver. En Hälso- och sjukvårdsnämnd som ansvarar för att vården har tillräckliga resurser men i övrigt låter professionen styra verksamheten och göra nödvändiga prioriteringar utan politisk inblandning. En nämnd för kollektivtrafik och samhällsplanering som också har ansvar för infrastruktur, energi- och klimatfrågor samt landsbygdsutveckling (Sörmland har en betydande landsbygd med stor utvecklingspotential som bör tas till vara). Däröver en tredje nämnd med ansvar för regional utveckling inbegripet näringsliv, tillväxt, kompetensförsörjning, sysselsättning och kultur, icke att förglömma.
Färre politiker innebär också färre tjänstemän och mindre administration som i sin tur innebär lägre kostnader. Att skapa en organisation av tre befintliga innebär betydande rationaliseringsmöjligheter som inte får slarvas bort inför den förestående regionbildningen. Samarbete med omgivande regioner och med det privata näringslivet skapar nya möjligheter till kostnadseffektivitet och rationalitet i såväl besluts- som utförarledet. Nu ligger bollen hos våra politiker som uppmanas höja blicken över den egna, snäva horisonten. Att tänka stort kan vara rätt, att tänka rätt är större.
Larz Johansson
Gunnar Casserstedt