Sverige behöver mer infrastruktur i hela landet, skriver Centerpartiets talesperson i infrastrukturfrågor Anders Åkesson (22/1). Han fortsätter att Centern vill bygga ihop Sverige med höghastighetsjärnväg (för 320 km/t). Ett trafikslag som inte kan ta godståg. I Centerns infrastruktur tycks inte det viktiga godset ingå.
Det gläder mig dock att centerpartisten Torsten Sandberg 26/1 i motsats till Åkesson och sin egen partiledning insett att nya stambanor i Sverige bör byggas för 250 km/t i stället för 320 km/t. Men inte heller han tar steget fullt ut att bygga banor där man även kan transportera gods, något som är möjligt på 250-banor.
Vi bor ett vidsträckt land med relativt gles befolkning. Då kan inte Sveriges största järnvägsinvestering på 150 år göras enbart för persontrafik. Och definitivt inte i första hand anpassad för några enstaka procent av resenärerna.
Ett vanligt argument är att om man bygger höghastighetsbana från Stockholm till Malmö respektive Göteborg blir det så mycket kapacitet över på de gamla stambanorna att all godstrafik kan gå där. Men det är endast ett önsketänkande.
Tågresandet har fördubblats på 20 år. Men det är i första hand persontrafiken på kortare sträckor som ökat. Det finns ingen anledning att tro annat än att denna ökning kommer att fortsätta. Då blir det ändå inte ökad kapacitet för gods på de gamla stambanorna. Samtidigt kan det finnas kapacitet för gods på den tilltänkta banan.
Även om persontrafik prioriteras skulle banan uppskattningsvis ha lågtrafik sex-åtta timmar per dygn. Man brukar beräkna att en dubbelspårig järnvägs kapacitet motsvarar en 16-filig motorväg.
Om man utnyttjar den kapaciteten för godstrafik skulle man få ett tillskott för gods motsvarande en fyrfilig motorväg! Detta sannolikt billigare än kostnaden för en 320-bana.
Just nu byggs en 87 mil lång dubbelspårig bana genom Baltikum för 240 km/t som också ska kunna ta godståg. För att underlätta den kombinerade trafiken bygger man på vissa sträckor ett extra spår för omkörning. Trots detta och att banan är 15 mil längre och har större bärighet blir den avsevärt billigare än vad en svensk 320-bana skulle bli.
Att få en överflyttning av resenärer till järnväg är inte bara en fråga om hastighet. Det är också prisfråga. Gods är också mer lönsamt än persontrafik. Det innebär att godset skulle kunna bidra till att biljettpriset kan hållas nere och därmed skapa konkurrenskraft mot flyg och bil.
Vill man någon gång i framtiden öka farten så går det att utveckla rullande material. Experimenttågen ”Gröna tåget” har på Västra stambanan, en av Sveriges äldsta järnvägar, uppnått hastighet på 300 km/t.
Trafikverket föreslår att farten på Ostlänken, som skulle bli första sträckan i ett höghastighetsnät, begränsas till 250 km. Dock utan den anpassning som behövs för gods.
Det är nödvändigt för framtiden att även möjliggöra godstrafik. Ostlänken måste omprojekteras. Något annat vore en ren kapitalförstöring.
Håkan Norén