Vi får en ”skrikig valrörelse” säger en partiföreträdare. Ska våra politiker sitta i sina bubblor med sina monologer och försöka vinna matchen? Politiker som tuffa boxare, vi väljare som förvirrade åskådare?
En valfråga rör invandringen och dess ekonomiska kostnader. ”Detta måste vi äntligen våga prata om”, sägs det. Det har vi nog gjort länge. Och kostnader är förvisso viktiga. Också nu, när Sverige i princip är stängt. Åk någon annanstans, sade ministern.
Vad kostar en invandrare? Ekonomer räknar. Sanningen äger ingen. Allt beror på hur man räknar. Ett exempel: En ekonom menar att kostnaden är ungefär lika stor som en del välbärgade svenskar låter ”utvandra” till skatteparadis. Andra räknar på andra sätt. Vi räknar nog ofta för att få fram det vi vill få fram? Statistiken är vår vän.
Vad kostar då en svensk? Inte heller här finns väl en säker sanning. Allt beror på hur man räknar. SCB beräknade 2005 kostnaden för en svensk 19-åring, från befruktning till studentexamen, till drygt 2 miljoner. Konsumentverket bedömde föräldrars kostnader till 1,5 miljoner. Om vi använder prisstegringen, ett trubbigt instrument dock, blir kostnaden för en svensk ungdom ca 5, 2 miljoner. En afghansk kille på Nyköpings gymnasium är en närmast försumbar utgift för oss.
Vi tycker om att göra våra åsikter och känslor till sanning. I min/vår bubbla bor sanningen. Den måste vi tala om, äntligen. ”Du måste förstå att jag har rätt och att du har fel. Mina ekonomer vet. Dina ekonomer ljuger”. År det så vi tänker?
Är en flykting bara en plånboksfråga? Är en medmänniska något mer än miljoner hit och dit? Under 1800-talets värsta svältperiod flydde 1,2 miljoner svenskar från fattigdomen i vårt land. Vi slapp dessa barn, kvinnor, män. En nationalekonomisk vinst. En liten rännil av dagens flyktingström söker sig till den Lycksalighetens Ö, som heter Sverige. Här kollapsar vi under trycket. ”Vi kan inte ta emot alla”, säger ett par av våra partier. Nej, men kanske några.
Invandring är inte bara något för statskassan. ”Välfärden kommer att rasa ihop som ett korthus” (citat från ledande partiföreträdare). Vårt folkhem: ett korthus? Det som rasar ihop i världen av idag, och i morgon, är flyktingens liv och framtid.
Invandring är kanske också en kulturell, sociologisk, demografisk, etisk fråga? Vårt land är ett paradis för många, dock inte alla. Klyftor växer. Många fryser. Ekonomin är inte sanningen om världen. Ekonomi är ett av flera perspektiv. Ekologin ett annat. Större och allvarligare.
Vi borde nu pröva Ekosofin. Den handlar om visheten, klokskapen, i vårt bubbelsysslande med ”sanningen”. Demokrati är en övning i att lyssna på varandra? Reflektera ihop. Två öron, en mun? Respekt för varandra. Inget skrikande, inget hånande. Bubblor kan vara till för att spräckas. En del kallar detta ”blocköverskridande verksamhet”.
Kjell Wiklund
präst, gammal kostsam svensk inföding