Replik till Niklas Malmberg och Ulla-Karin Skoghag, båda (MP) i SN 28/3.
En någorlunda konstruktiv politisk debatt enligt oss Liberaler, förutsätter att man är sanningsenlig och ärlig. Tyvärr konstaterar vi att Malmberg och Skoghag inte riktigt håller sig till detta.
Det stämmer som de skriver i sin replik att samarbetet kring det gamla filmavtalet knakade i fogarna. Men det var regeringen som helt ensidigt sade upp det. Uppsägningen nådde riksdagens partier och branschens företrädare genom en debattartikel i Dagens Nyheter 8 maj 2015. Detta är så ensidigt det kan bli enligt oss.
Det finns huvudsakligen två problem med att en helstatlig filmpolitik. Det ena är att den är just statlig. Vi liberaler menar att staten ska vara mycket noga med att hålla armlängds avstånd till kulturen. När man lyfter viktiga beslut från de inblandade parterna till staten är risken uppenbar att det också blir en politisk styrning av vad som är bra eller dåligt, gångbart eller inte gångbart. De branschråd som regeringen nu infört är enbart rådgivande utan initiativrätt och ledamöterna är utsedda av kulturdepartementet. De saknar äkta inflytande.
Det andra problemet är att man kan förvänta sig att en helstatlig filmpolitik innebär att filmmixen förändras. Den gamla modellen med filmavtal mellan dels aktörer som hävdar kvalitetsfilmens konstnärliga aspekter, dels aktörer som strävar efter att höga publiksiffror har gett en bra balans i filmpolitiken. Det finns en uppenbar risk att den balansen nu rubbas och att det är den breda publikfilmen som får ta stryk. Det vore olyckligt. Svensk film behöver både bredd och spets.
Vi i Liberalerna menar att det vore bättre för svensk film om man tog ett nytt grepp om en gemensam filmpolitik i stället för att förstatliga den. En modernisering, en liberalisering, av den gemensamma politiken borde bygga på att man breddar antalet parter som är med, ökar allas inflytande på riktigt, breddar och ökar finansieringen och framförallt flyttar bort politiken till att sätta mål och följa upp. De som tjänar pengar på svensk film bör och vill vara med och finansiera mer ny svensk film.
Film är en viktig kulturform som skall beskattas som en sådan, det vill säga med 6 procent kulturmoms – inte med 25 procent moms som om det vore tubsockor eller diskmedel, och få stöd av så kallade produktionsincitament som uppmuntrar att film skapas, spelas in och visas i Sverige.
Sofia Remnert (L)
gruppledare, Nyköpings kommun
Bengt Eliasson (L)
riksdagsledamot, kulturpolitisk talesperson