Den fria pressen har under flera hundra år utvecklats sida vid sida med demokratin. Blivit till en av dess stora utmaningar men också främsta stöttepelare. Media och journalistkåren har länge utgjort den förnuftiga och balanserade rösten i en värld som för övrigt mest bara bryr sig om sitt.
De flesta av oss inser nog fortfarande vad som skiljer sanning från lögn. Att fakta är fakta och något helt annat än perspektiv eller synpunkter. Ska traditionell media överleva hoten från andra kanaler kan man aldrig börja slira här.
Vi har under de senaste åren kunnat följa, inte minst här i SN, skildringar av hur alternativa medier och trollfabriker arbetar med metoder som inte hör hemma inom seriös journalistik; man har en agenda; man låter inte bägge sidor komma till tals; man publicerar svar som lyfts ur sina sammanhang; man bryr sig inte om fakta, eller förvränger och etablerar vad man ser som s k ”alternativa fakta”. De alternativa medierna bedriver, inte alltid men påfallande ofta, en kampanjjournalistik – då i syfte att föra fram och etablera vissa perspektiv som sedan får gälla som sanningar.
Detta är ingenting nytt, under trettiotalet satte Joseph Goebbels strategierna i system. Och de har visat sig vara framgångsrika. Den som är först ut, skriker högst och är mest uthållig vinner. Sedan spelar det ingen roll vad man säger. Det är en retorisk och krigisk anfallsteknik som genom att förminska den andres röst – själv alltid framstår som segrare.
Utifrån denna rationalitet spinner nu alternativa media och trollfabriker på för fullt inför valet i höst. Man förbereder sig för att slå på de stora trummorna för att de hörs mest. Även om resultatet ofta blir en kakofoni av svarta rubriker och stora ord som i sluttampen få kan redovisa eller följa logiken i – men som just därför också tjänat syftet. Ett syfte som inte sällan är att plocka poäng genom smutskastning.
För traditionell media vore det å andra sidan dödsstöten att uppfattas som partisk. Att misstänkas gå någons ärenden, vare sig det nu handlar om politisk påverkan eller att man är styrd av ekonomiska faktorer, vore ödesdigert. Det skulle därför vara självmord för den seriösa journalistiken att uppfattas som samma skrot och korn som de nya alternativa medierna.
Dessa behöver nämligen inte göra skillnad mellan fakta och synpunkter eftersom de snarare lever på att just mata sina målgrupper med givna perspektiv. De behöver inte ta hänsyn och behöver aldrig tänka på att inte svika de pressetiska regler som är traditionell medias främsta varumärke.
Max Kern