De ryska imperialisterna bombar ukrainska städer till grus. I var stad som ockuperas utbryter en tsunami av krigsbrott. Avrättningar av bakbundna civila, tortyr, misshandel, gruppvåldtäkter och fängslande av civila. Det är ett folkmordskrig som pågår. Enligt Putin är inte Ukraina ett riktigt land och ukrainare inte ett riktigt folk med en egen identitet.
Trots total materiell underlägsenhet står ukrainarna emot den ryska invasionen. För att ta tillbaka ockuperad mark krävs att vi förser Ukraina med mycket mer vapen och ammunition. Det innebär att kriget troligen kommer att pågå i flera år. Kriget måste pågå tills Kremls imperialistiska ambitioner överges. I närtid måste vi öka leveranserna av vapen, ammunition och förnödenheter till Ukraina. Samtidigt måste vi öka vår kapacitet att producera mer vapen och den nödvändiga infrastruktur som krävs för att dessa ska kunna transporteras till Ukraina så snabbt och smidigt som krävs och samtidigt förstärka vår egen försvarsförmåga.
Kremls propagandamaskineri går för högtryck i syfte att splittra oss och påverka opinionen i flera länder genom att skylla inflation, konjunkturnedgångar och livsmedelskriser på västs sanktioner. Men som bekant finns inga sanktioner mot rysk export av vare sig gödningsmedel eller livsmedel. Vi får inte falla för den ryska propagandan och drabbas av krigströtthet eller utöva påtryckningar på Ukraina om vapenstillestånd. Ett sådant innebär endast att Putin får tid att återuppbygga sina arméer för att fortsätta kriget längre fram och mot nya mål. I tal efter tal har han upprepat sina imperialistiska ambitioner om återupprättande av det ryska imperiet. De ryska imperialisterna har länge velat återta Baltikum.
Ryssland kan och ska besegras. Den ryska industrin är starkt importberoende och exportsanktionerna mot den måste behållas. Våra marknadsekonomier är mycket bättre på att anpassa sig än den ryska kleptokratin. Redan under oljekriserna minskade oljeförbrukningens andel av den totala energiförbrukningen trots stigande priser på olja. Och våra ekonomier är betydligt bättre på att producera fossilfri energi idag. De ekonomiskpolitiska åtgärderna bör inriktas på att sänka relativpriser på fossilfri energi och teknik.
Det kan ske genom förändringar av skatter, subventioner och minskade regleringar som underlättar investeringar i grön teknologi, men också genom frihandel. För att minska påfrestningarna för utvecklingsländer bör EU snarast ingå frihandelsavtal med länderna i Afrika, Amerika och Asien.