Det kan löna sig att vara lat (eller sparsam)

Krönika

Om man väntar tillräckligt länge så är favoritbyxorna, som man haft i 15 år, inne igen.

Om man skippar att måla om möblerna, ja då behöver man inte skaffa nya då det äntligen blir modernt med lite mörkare stolar igen.

Det lönar sig alltså att vara lat ibland.

Just nu funderar jag på om jag ska kakla om vissa delar av köket. En tanke som poppat upp under alla år som vi faktiskt ägt huset. Det är lite mer än en fundering just nu eftersom fyra stora plattor rasade ned i höstas när vi skulle lägga in skyddsmattor under kyl och frys.

Men fortfarande är jag inte riktigt säker. Det går kanske att klistra tillbaka de två plattorna, för beige är ju en ganska neutral färg trots allt.

Jag tror egentligen inte att jag är lat, mer klok eftersom jag vet att det lilla jobbet för det mesta växer och tar oanat mycket tid. Ni vet hur det är? Man ska bara byta en liten sak och helt plötslig har allt vuxit till ett betydligt större projekt. Och stora projekt är inte billiga.

Se bara på dammen jag grävde. Min man tyckte det var en dum idé att gräva en större fiskdamm, men jag höll inte med. Så när han var på jobbet mätte jag upp en stor amöbalik cirkel, som jag kunde sätta spaden i. Och jag grävde, grävde och grävde.

Den som grävt i lerjord vet att det är tungt arbete. Att jag gjorde det efter en ganska torr period en sommar gjorde inte spadtagen lättare heller. Till slut var jag tvungen att dra in min pappa och min man också. Vi sparade pengar på att gräva själva men sen behövdes det sand, dammduk, fler dammväxter, större pump, en bro – den fixade maken visserligen – och fler fiskar. Ett projekt som kändes helt klart i plånboken.

Så här tio år efteråt ångrar jag dock ingenting. Kanske då att jag inte grävde en större grop.

Ibland har jag börjat med ett projekt som jag trott stenhårt på och som fallit ihop totalt.

Kommer ni i håg när det var populärt att göra temarum? Jag såg lyckade exempel på olika hem-inredningsprogram på BBC prime och trodde nog att jag kunde skapa något liknande. Eftersom vi hade ett par papegojor på den tiden tänkte jag, ”jag gör ett djungelrum, hur svårt kan det vara?”

Av någon konstig anledning målade jag taket mörkgrönt. Ja, jag vet, inte den mest briljanta planen. Det blev ett väldigt mörkt rum och fåglarna gillade det inte alls. Efter något år målade jag om allt igen, den här gången blev taket vitt på nytt...eller nästan vitt ska jag kanske säga. Det spelar ingen roll hur många gånger jag målar taket, det gröna lyser igenom på sina håll. Så det var definitivt ett projekt jag inte skulle ha startat.

Läs mer om dessa ämnen

KrönikaTrendigt