Ett fattigt liv utan mat

Krönika

Jag älskar mat! Jag har inga problem att säga det.

En rätt lagad med hjärtat och med bra råvaror smakar alltid fantastiskt.

Vad skulle livet vara utan mat egentligen? Ganska tomt, innehållslöst och inte så vidare färggrant heller.

Jag hör till den typen av kockar som blandar och ger i köket. Lägger till och drar ifrån på recept jag gjort tidigare och använder aldrig decilitermått. Man måste väl leva lite farligt ändå, resonerar jag.

Min man däremot är ytterst noggrann och mäter och väger så att i varje fall den biten inte ska gå snett och det kan ju faktiskt vara smart ibland.

Min husguru är Kajsa Varg. Hennes kokbok ärvde jag av min farmor, som fått den som barn, så ja, ni förstår att den är bra gammal. Där finns all husmanskost man skulle kunna tänka sig, det gäller bara att byta ut vissa av råvarorna till saker som faktiskt finns i dagens affärer också – och som kanske är lite mer hälsosamma också.

Annars blandar jag och ger. Vi äter mycket pasta, en del ris och couscous och massor av grönsaker. Det är nästan lite rogivande att stå i köket och hacka, riva och pressa gröna saker till middagstallriken. Det blir mest vegetariskt nuförtiden.

Min mans specialitet är pizza, men så här på hösten/vintern kommer hans mormors kokbok in i bilden också. Med rötter i Georgien så pratar vi rysk mat, som borsjtj, blinier och piroger (den polska varianten).

Det var faktiskt någon frågade mig för ett tag sedan vad man äter i Kanada och med tanke på det mångkulturella samhälle som finns där är det en svår fråga att svara på. Allt – skulle jag vilja påstå. Och landet är stort. Det som är populärt på västsidan är kanske inte så inne i den norra delen eller på ostkusten.

Men det finns mycket god mat där. Det är nästan så att jag dreglar bara jag tänker på det.

Ett av måstena, när vi landat i Edmonton, brukar vara att besöka en mataffär. Att bara gå runt och titta på all mat. Jag tror att vi haft en del butikskontrollanter efter oss med tanke på att vi bara går och tittar och inte plockar i så mycket i kundkorgen.

När jag träffade min man tyckte jag att det mest konstiga som de åt därborta var jordnötssmör. Nu kan jag inte tänka mig ett bättre mellanmål. Ett gott bröd och så ett lager hallonsylt och ett lager jordnötssmör och man mår bra.

Jag fattade inte heller varför man skulle använda sig av lönnsirap till pannkakorna och våfflorna. Nu konsumerar vi sirap som aldrig förr, tyvärr är den koncentrerade varianten dyr som kaviar så det gäller att hamstra om någon affär rear ut produkten.

Något som jag inte testat, och som sägs vara väldigt kanadensiskt, är poutaine. Som namnet kanske avslöjar kommer det från den franska delen av landet och innehåller pommes frites, ost och brun sås. Ingen helt nyttig rätt, med andra ord. Ordet poutaine anses av vissa komma från engelskans pudding som blivit röra på franska, andra hävdar att ordet härrör från franskans poutitè eller potin (potatisragu eller paté)

En liten kul grej, som jag fick reda på för ett tag sedan, är att den klassiska California roll, som man kan köpa på sushirestauranger, uppfanns av en kanadensare.

Ett inte så känt faktum också är att Thanksgiving – då man äter kalkon och annat gott – firades först i Kanada och inte i USA som man kanske kunde tro.

Läs också

( 2 st )

Läs mer om dessa ämnen

ExtraKrönikaMat
Relaterat