Foto:

Ingen ro när man måste vara vakt

Krönika

Semestern närmar sig med stormsteg. Det som för ett par månader sedan verkade som en hel evighet väntar bakom kröken.

Men med den följer också en hel del förväntningar och krav.

För det mesta krav på mig själv. I år är vi tvungna till att plocka ned en del av alla våra fönster och kitta om dem – inget roligt jobb, men nödvändigt. Som vanligt måste trädgårdsgångarna rensas fria från ogräs och den numera ganska förminskade häcken runt trädgården, måste ändå få sin ansning.

Sen finns det ju alltid planer på att göra mer, hinna mer och sen ska man ha tid att koppla av . Jag plockade ihop en gungstol att ha utomhus för en månad sedan och jag har ännu inte haft tid att koppla av i den. I varje fall inte under en längre tid.

Vi har visserligen inte några barn, men det finns alltid något eller någon som pockar på ens uppmärksamhet.

Äldsta sköldpaddan ställer inga krav. Hon nöjer sig med att vara i uteburen och bor i stort sett där hela sommaren, från maj till september. Vi fyller på vatten i hennes pool och ger henne mat, hon älskar jordgubbar och torsk i bechamelsås. Ett husdjur med minimal skötsel alltså. Den som är billigast i drift och gör minst väsen av sig.

Hennes kusin, den betydligt större leopardskölpaddan Ture, har helt andra krav. Där är det service från morgon till kväll som gäller. I det vilda avverkar de kilometer under sin jakt på föda så där räcker inte buren utomhus till utan här är det manuell övervakning som gäller. Låter ganska avslappnat eller hur? Man tar ut boken och sköldpaddan och sätter sig en stund i gräset och kopplar av. I den bästa av världar får jag sitta fem minuter utan att behöva studsa upp och hämta ned honom från kullen vid flaggstången som leder direkt till ett stup, eller annars har han fastnat mellan två träd och kan varken komma fram eller tillbaka. Funderar på att ändra namn på honom igen till Puh – han fastnade ju lite överallt också.

Tar jag dessutom ut Rusty, innekatten, så hinner jag bara läsa en sida innan jag måste upp och röra på mig igen. Vi har en stor bur för honom också på tomten men på något sätt, och hur många gånger vi än fixar potentiella hål i nätet, så tar det bara några minuter för utbrytarkungen Houdini att finna en väg ut i

friheten. Så för hans del gäller sele och långt rep, som givetvis trasslar in sig i stolar, stammar, hund och mig.

Jag brukar läsa om samma mening i boken ett antal gånger innan jag ger upp. Koppla av får jag göra någon annan gång.

Kanske under min semester som börjar nästa vecka. Extra tar också sommarlov och utkommer först den 26 juli men då med ett välmatat nummer på 32 sidor.

Läs också

( 1 st )

Läs mer om dessa ämnen

ExtraKrönikaSemester
Relaterat